Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 8 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Matteus.
Kap.
8:26-34.
26. Och han sade till dem:
Varför aren I rädda,* I
klentrogna ? Då stod han upp och
näpste** vindarna och havet, och
det vart ett stort lugn.
Job 26: 12.
* Huru kommer det till, att I icke
haven tron? (Mark.). En fullkomlig
tillit till honom hade bort göra dem
lugna, &å länge han var ibland dem.
** sägande: tyst, var stilla! (Mark.).
Här var mer än Jonas (Matt. 12: 41).
27. Men människorna*
förundrade sig, sägande: Vad är
denne för en,** att även
vindarna och havet lyda honom?
* de närvarande människorna; icke
blott lärjungarna, ty där voro även
andra båtar med vid detta tillfälle
(Mark 4:36).
** Ännu kände de honom icke
riktigt.
28. Och när han kom till
andra stranden,* till
gadarener-nas** land, mötte honom tvåf
besatta, vilka kommo ut ur
grif-ternatt mycket våldsamma, så
att icke någon kunde komma
förbi på den vägen.
* näml. av Galileiska sjön.
** Denna händelse omtalas även av
Markus
(5:1-20) och Lukas
(8:26-
39). Gadara var huvudstad i Pereen;
det låg ett stycke sydost om sjön
Gen-nesaret.
f Markus och Lukas omnämna
endast en.
ft de därstädes befintliga
gravplatserna, varest de hade sitt tillhåll, och
varest de i sitt ursinne natt och dag
uppgåvo rop samt misshandlade sig
själva (Mark.). Alla försök att binda
dem hade varit förgäves. Ännu finnas
på den plats, där Gadara legat, många
sådana gamla gravhålor. Gravhålorna
antingen grävdes i jorden eller
inhög-gos i berget.
29. Och se, de ropade, sägande:
Vad hava vi att göra med1 dig,
du Guds Son?* Har du kommit
hit i förtid** för att plåga oss ?t
* De onda andarna kände, att han
var Messias. Se Mark. 1: 34.
** d. v. s. före den yttersta, den
messianska domen (Matt. 25: 41).
t d. v. s. stöta oss ned i avgrunden
(Luk. 8: 31).
30. Men långt ifrån dem var
en hjord av många svin betande.
31. Men de onda andarna
anropade honom, sägande: Om du
utdriver oss, så sänd oss in i
svinhjorden.
32. Och han sade till dem:
Gån. Men de foro ut och foro
åstad in i svinen. Och se, hela
hjorden störtade sig utför
branten i havet, och de omkommo i
vattnen.
33. Men de, eom betade dem,
flydde och gingo bort till staden
och omtalade alltsammans, och
vad eom hade hänt med de
besatta.
34. Och se, hela staden gick
ut att möta Jesus; och när de
fingo se honom, anropade de
honom, att han måtte gå bort ifrån
deras gränser.*
* De voro rädda, att han genom sin
närvaro skulle anställa även annan
skada. Att de besatta blivit frälsta,
betydde för dem icke så mycket som
förlusten av svinen. Enligt Lukas och
.Markus bad den helbrägdagjorde att fä
vara med Jesus, men han sände honom
hem i sitt hus för att för de sina
förkunna, vilken stor barmhärtighet Gud
hade gjort med honom.
- Att Jesus
förstörde svinhjorden, får sin
tillräckliga förklaring, om man tänker sig, att
svinen tillhörde judar, för vilka det
icke var tillåtet att hava svin
- ifall
man annars behöver rättfärdiga
honom, när han gör något. Huru ofta
inträffar det icke, att Gud genom
förskräckliga händelser gör ännu större
förödelse, än här skedde, utan att vi
hava rätt att draga honom till doms
därför, såsom vore han skyldig oss
någon redogörelse.
- Att Herren för
övrigt här icke såsom i v. 4 behövde
förbjuda den helbrägdag jorde att omtala
saken, torde bero just på den
förstämning bland folket, som vart en följd
av svinhjordens förstörande, och som
var tillräcklig att för den gången
förebygga utbrott av några falska
messias-svärmerier. Se till v. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
