Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 12 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
12:40-45. Evangelium enligt Matteus.
en grav, vilken ligger ovan jordytan,
inhuggen i en klippa, såsom Jesu grav
var. Skriften säger ock uttryckligt, att
Jesus i sin död nedstigit till dödsriket
(paradis, Luk. 23: 43). De gamla
tänkte sig detta dödsrike beläget under
jorden (jämför Fil. 2: 10), i hennes
innersta; och Herren uttrycker sig i
överensstämmelse därmed.
41. Män från Nineve skola
uppstå* i domen med detta
släkte och skola fördöma det, ty de
ändrade sitt sinne efter Jonas’
predikan;** och se, här är mer
än Jonas.t
Jon. 3: 5.
* Detta ord kan antingen syfta på
deras uppståndelse från de döda eller
ock därpå, att de vid domen skola
uppträda såsom vittnen mot de otrogna
judarna till deras fördömelse.
** Ordagrant: till Jonas’ predikan,
d. ä. så att de rättade sig efter Jonas’
predikan.
f Det ljus, som i Jonas lyste för
Nineves invånare, var obetydligt i
jämförelse med det ljus, som i Jesus
lyste för judarna. Men ändå ändrade
de förra sitt sinne, medan de senare
förhärdade sig. I varje människas
omvändelse ligger en dom över dem,
som kvarbliva i sina synder. Ju mindre
ljus den hade, som omvände sig, och
ju större ljus de hava, som kvarbliva i
synden, desto svårare varder denna dom.
42-. En drottning från söder*
skall uppstå i domen med detta
släkte och skall fördöma det, ty
hon kom ifrån jordens ändar för
att höra Salomos vishet; och se,
här är mer än Salomo.
1 Kon. 10: 1. 2 Krön. 9: 1.
* Drottningen från Saba i södra
Arabien. 1 Kon. 10, 2 Krön. 9.
43. Men när den orene anden
har farit ut ifrån människan,
vandrar han genom vattenlösa
trakter,* sökande ro och finner
den icke.**
Luk. 11: 24.
* De gamla ansågo öknarna såsom
de onda andarnas uppehållsort, och
Herren uttrycker sig bildlikt i
överensstämmelse därmed. Jämför Upp. 18:2.
?? Han giver sig ingen ro, förr än
han återvunnit det förlorade väldet.
44. Då säger han: Till mitt
hus skall jag återvända, varifrån
jag har utgått. Och när han
kommer, finner han det ledigt*
och sopat och smyckat.**
* d. v. s. tomt. Guds Ande har icke fått
intaga det. Det var en tillfällig rörelse,
en tillfällig förbättring, men ingen sann
sinnesändring eller ny födelse.
** bildliga uttryck, varmed Herren
vill framställa, att en sådan människas
tillstånd är för den onde anden
inbjudande.
45. Då går han och tager till
sig sju andra andar, som äro
värre än han själv, och de gå in
och bo där, och den människans
sista varder värre än det första.*
Så skall det även gå med detta
onda släkte.**
2 Petr. 2: 20.
* Det nu till sist inträdande
tillståndet varder icke allenast värre än
det tillstånd av tillfällig förbättring,
vari människan nyss var, utan även
värre än det första, vari hon befann
sig före denna förbättring.
** Såsom dessa ord visa, beskriver
Herren här, huru det skulle gå med de
på hans tid levande judarna. När den
onde anden en gång är utdriven ur en
människa, försöker han allt jämt
återvinna väldet över henne; och om han
vinner det, varder den människans
tillstånd sjufalt värre, än det först var.
-
Genom Johannes döparens och Jesu
predikan hade en ganska livlig andlig
rörelse uppstått bland det då levande
släktet, så att det såg ut, som vore den
onde anden utdriven. (Jämför Joh. 5:
35). Men Herren förutsåg, att den
onde anden skulle återkomma och folket
bliva sjufalt värre, än det förut varit.
Något liknande ser man nu vid alla
stora väckelser. Stora skaror varda
gripna av Guds Ande; det ser ut, som
vore den onde anden utdriven ur folket,
och som hade man de härligaste
skördar att vänta. Men hos flertalet bliver
rörelsen endast ytlig, den onde anden
kommer åter, folket avfaller och
förhärdas och varder värre, än det förut
varit. Sålunda klagar t. ex. Luther på
många ställen i sina skrifter däröver,
att den andliga livaktighet, som vid
hans första uppträdande tändes hos
folket, senare hade lämnat rum för en
försoffning och gudlöshet, som var vida
värre, än vad man sett i påvedömet.
Rätteligen tillämpade han ock: på detta
förhållande de ord, som Herren här
[–-]
{+—+} 62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
