Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 16 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Matteus.
Kap. 16:17-18.
tamentet för att beteckna människan.
Hon benämnes så särskilt med
avseende på hennes svaghet såsom en sinnlig
varelse i motsats mot Gud såsom ande
eller i motsats mot andevärlden över
huvud (även den onda). Jämför Gal.
1: 16, Ef. 6: 12.
f Herren hade dittills aldrig, vare
sig inför lärjungarna eller inför
judarna, kallat sig direkt med namnet
Kristus (Messias). Jämför, huru han t. o.
m. undviker det i kap. 11: 4, 5. Likaså
Joh. 8: 25, 10: 24 f. Ja, längre ned i
detta kapitel (v. 20) förbjuder han
lärjungarna att för någon omtala, att
han var Messias. Att Herren ofta
kallade sig för Människans son, det är
sant. Att han alltid, när han
begagnade detta uttryck om sig, gjorde det
med hänsyftning på Dan. 7 och
således i verkligheten därmed betecknade
sig såsom Messias, det är ock sant. Men
detta låg dock icke i själva uttrycket
(Människans son) direkt uttalat.
Också hade han inför folket och fienderna
ofta kallat sig Människans son (Matt.
9:6, 12: 8 m. fl.), utan att de därav
hade förstått, att han var Messias.
(Jämför Joh. 7:26, 27, 41, 42). Det
erfordrades därför verkligen en
gud-domlig uppenbarelse för att lära känna
honom såsom Människans son i denna
höga betydelse (se kap. 11: 25, 27),
och en sådan uppenbarelse hade Petrus
fått. De, som icke fått denna
uppenbarelse, voro däremot fulla av
förvirring i sina tankar om, vem han var.
Huruvida för övrigt Herren här
menar en särskild uppenbarelse, som
Petrus framför de andra fått, eller han
endast åsyftar den upenbarelse, som
alla fingo, vilka i enfaldig tro slöto
sig till Jesus (se t. ex. Joh. 1: 41, 45,
49, 11: 27), därom kan intet visst sägas.
18. Men även jag* säger dig,
att du är Petrus ;** och på denna
klippa*** .skall jag bygga min
församling,f och dödsrikets
por-tartt skola icke varda henne
övermäktiga.ttt
Joh. 1: 42. Ef. 2: 20.
* Petrus hade uttalat en bekännelse
om Jesus; nu ville även Jesus uttala en
bekännelse om Petrus.
** Ordet Petrus är ett grekiskt ord,
som på svenska betyder klippa. Simon
hade redan förut av Herren fått detta
namn (Joh. 1: 42), men nu uttalar
Herren, att Petrus verkligen är, vad
namnet betyder: nämligen en klippa.
*** Det här begagnade grekiska or-
det heter petra (TtétQCt), vilket i likhet
med ordet petros (?vé/VQOQ),betyder
klippa. Den ordlek, som ligger i Frälsarens
ord (»Du är Petrus, och på denna petra
vill jag bygga min församling»), skulle
vi i vårt språk kunna, med begagnande
av det svenska namnet Hälleberg,
återgiva sålunda: »Du är Hälleberg,
och på detta hälleberg vill jag bygga
min församling.» Med klippan menar
Herren enligt den enkla ordalydelsen
Petrus själv. I Petrus (och de andra
apostlarna) hade Herren lagt grunden
till den kristna församlingen. På
samma sätt säges ofta i missionens
historia, att i den och den delen av
hedna-världen en kristen församling blivit
grundlagd genom de och de personernas
omvändelse. Sålunda vart t. ex. i
Fi-lippi en grund lagd till en kristen
församling genom Lydias och
fångvaktarens omvändelse (Apg. 16). Äro dessa
personer framstående i tro, i kärlek, i
kraft o. s. v., så säga vi, att i dem är
en god, en förhoppningsfull grund lagd,
på vilken det gäller att bygga vidare.
I apostlarna var en grund lagd icke
för den eller den kristna
lokalförsamlingen utan för hela den kristna
kyrkan i alla land och all tid. Och denna
grund var av hällebergets natur till
följd av den fasta och bestämda tro,
som var i dem samt uti dem alstrade
den allt övervinnande kraft, den allt
uppoffrande hängivenhet, den alla
motgångar och lidanden trotsande
uthållighet, vilken utmärkte dem. Samma
sak är i Upp. 21: 14 avbildad därmed,
att det nya Jerusalems mur har tolv
grundvalar och på dem de tolv
apostlarnas namn. Att Herren här
framhåller särskilt Petrus, det sker icke
med uteslutande av de övriga utan till
följd av den framstående ställning,
som han inom apostlakretsen intog,
och vilken även vid detta tillfälle hade
bevisat sig. Se därom till kap. 10: 2.
Att icke alla apostlar kunde vara lika
framstående, det ligger dels i sakens
natur, dels bekräftas det av
bibelställen sådana som Gal. 2:2, 9, jämfört
med Matt. 17: 1 m. fl. Bland
apostlarna över huvud intaga Petrus, Jakob
och Johannes en framstående ställning
(de äro ock de enda apostlar, som i
Apg. omtalas, innan Paulus’ historia
begynner), men främst bland dessa tre
står alltid Petrus. Klart är för övrigt
av det sagda, att när Petrus och de
andra apostlarna framställas såsom den
kristna församlingens grund, så sker
det i en helt annan mening, än när
Kristus kallas den enda grunden.
Nya Testarn. Del I.
__ Q1 __
~~ Ox ^^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
