Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 19 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
19:9-12. Evangelium enligt Matteus.
** han icke blott har begått ett hors
brott däri, att han gift sig med en an
nan, utan han gör fortfarande hor, i
det han fortfarande lever med henne,
I somliga gamla handskrifter
förekommer här följande tillägg: »Och den som
gifter sig med en frånskild kvinna, han
gör hor.» Men då orden saknas i andra
viktigare urkunder, är deras äkthet
tvivelaktig. Deras sanning ligger dock
tydlig i hela sammanhanget. Den, som
gifter sig med en sådan, utom för hors
skull, frånskild kvinna, gifter sig ju
med en annans hustru, alldenstund
hennes förra äktenskap icke är
upplöst. Men att gifta sig med en annans
hustru, det är horsbrott, även om det
av borgerlig lag erkännes såsom
äktenskap.
10. Lärjungarna sade till
honom: Om människans sak* med
hustrun förhåller sig så, då är
det icke nyttigt att gifta sig.
* eg. orsak (det är samma ord som
i v. 3). Lärjungarna vilja säga:
Förhåller det sig så med den orsak till
äktenskapsskillnad, som en man måste
hava för att kunna skilja sin hustru
ifrån sig o. s. v.
11. Men han sade till dem:
Icke alla giva detta ord* rum,**
utan de, åt vilka det är givet.
Kor. 7: 7 f.
? d. v. s. djet ord, som lärjungarna
sade. Herren kan icke mena det ord,
som han själv nyss hade talat om
äktenskapets oupplöslighet. Detta var
nämligen ett Guds bud, som gällde alla
utan undantag. Här åter åsyftar han
ett ord, som det icke var alla givet att
tillägna sig. Och av den beskaffenheten
var just det ord, som lärjungarna
sade: »Det är icke nyttigt att gifta sig.»
** nämligen i sitt hjärta och sitt
liv (jämför 2 Kor. 7: 2). De upptaga
icke detta ord, tillägna sig det icke
såsom en grundsats för sitt liv, så att
de låta bli att gifta sig. Och orsaken
därtill är, att det icke är av Gud åt
alla givet att upptaga det. De hava
icke alla av Gud fått den därtill
erforderliga förmågan. De, som äro
utrustade med denna särskilda gåva, hava
både vilja att avhålla sig från
äktenskap och den mot viljan svarande
makten över könsdriften. De andra sakna
antingen viljan eller ock förmågan, och
de böra då gifta sig.
12’. Ty det finnes snöpingar,
rilka blivit så födda ur moder-
livet, och det finnes snöpingar,
vilka blivit snöpta av
människorna, och det finnes snöpingar,
vilka hava snöpt sig själva för
himlarnas rikes skull.* Den som kan
giva det rum, han give det rum.**
* I denna vers talar Herren om dem,
åt vilka det blivit givet. Det finnes
snöpingar, vilka genom kroppsligt fel
äro så födda; det finnes ock snöpingar,
som genom yttre våld blivit av
människor berövade sina könsdelar. En sådan
snöping var t. ex. den etiopiske
hovman, vars omvändelse och dop omtalas
i Apg. 8: 27 följ. Att på detta sätt
beröva människor deras mandom var i
österlandet vanligt, men fick icke
förekomma bland judarna. En snöping
kunde enligt 5 Mos. 23: 1 icke erhålla
medborgarrätt i Israel (jämför däremot
profetian om det messianska riket i
Jes. 56:
3-7). Sådana snöpingar
avsåg dock icke Herren, när han talade
om dem, åt vilka det är givet att
avhålla sig från äktenskap. Deras
beskaffenhet har ingen sedlig betydelse utan
beror på ett naturfel. Men det gives
snöpingar i högre mening, d. v. s.
sådana som, utan att vara berövade sina
kroppsliga könsdelar, dock äro så fria
från könsbegären, som vore de
naturliga snöpingar, och sådana var det
Herren menade med dem, Ȍt vilka det var
givet». Att »snöpa sig själv» var ett
bland judarna förekommande bildligt
uttryckssätt, varmed menades frivillig
och fullkomlig avhållsamhet från all
könsbeblandelse, vare sig i eller utom
äktenskap. Att somliga avhålla sig
från äktenskap för himlarnas rikes
skull, vill säga, att de göra det för att
kunna helt och hållet ägna sig åt och
verka för Guds rike utan att hindras
av några familjeförhållanden. Paulus
förklarar detta tydligt i 1 Kor. 7: 32 [–35.-]
{+—35.+}
** Med dessa ord rekommenderar
Herren det ogifta ståndet för den
lärjunge, som har gåva därtill, alldeles
såsom Paulus gör i 1 Kor. 7, vilket
ställe är den allra bästa förklaringen
av, vad Herren här säger. Den
huvudsakliga bevekelsegrunden därtill
uttrycker aposteln i de nyss ur samma
kapitel anförda v.
32-35. Ty såsom
han där visar, giver det ogifta ståndet
människan tillfälle att mer odelat
offra sig åt Herren samt befordrar ett
orubbligt vidblivande vid Herren. Detta
kan visserligen genom för handen
varande svåra yttre förhållanden få en
jämförelsevis större vikt (se 1 Kor. 7:
[–-]
{+—+} 96
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
