- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
112

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 22 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap-
22:2-11.

Evangelium enligt Matteus.

Kristus liknas vid en brudgum,
framställas de troende såsom bruden. Och
då talas intet om bröllopsfolket. Men
här är liknelsens syfte et annat och
dess anläggning därför en annan. Här
framställas de troende under bilden av
det i bröllopskläder prydda
bröllopsfolket. Jämför kap. 9: 15. Se ock anm.
till kap. 25: 1.

3. och han sände ut sina
trä-lar för att kalla* dem, som voro
bjudna till bröllopet; och de

ville icke komma.

* Bjudningen skedde på förhand för
att bereda de blivande gästerna på
saken; och sedan, när tiden var inne,
kallades de bjudna. Med den första
bjudningen åsyftas antingen de gamla
profeternas väckelserop eller ock
Kristi egen verksamhet bland folket. Med
trälama, genom vilka kallelsen nu
skedde, menas närmast apostlarna,
sedan evangelii budbärare i allmänhet.

4. Åter sände han ut andra
trälar, sägande: Sägen till dem,
som äro bjudna: Se, min
morgonmåltid* har jag tillrett, mina
oxar och min, gödboskap äro
slaktade, och allt är redo; kommen
till bröllopet.

Ords. 9:2 1

* Den måltid, som här omtalas,
intogs fram på förmiddagen. Den
motsvarar, vad vår allmoge ännu
mångenstädes kallar »morgonmål». Det var
den första egentliga måltiden på dagen.
Huvudmåltiden var aftonmåltiden, som
intogs kl.
4-5 e. m. Med den nyss
nämnda morgonmåltiden skulle de
festliga bröllopsmåltiderna begynna, och
konungen ville, att gästerna skulle vara
med från början.

5. Men de brydde sig icke
därom utan gingo bort, den ene
till sin egen åker, d(en andre till
sin handel.*

* De enskilda, jordiska
angelägenheterna voro för dem viktigare än
konungasonens bröllop.
- Märk, huru
även lovliga ting kunna bliva till
hinder för ingåendet i Guds rike.

6. Men de övriga* togo fast
håna trälar och misshandlade

och dödade dem.

* Flertalet brydde sig om ingenting,
men de övriga uppträdde i bitter
fiendskap.

7. Men konungen vart vred

och sände sina krigshärar och
förgjorde de där dråparna och

brände upp deras stad.*

* Dessa ord syfta på Jerusalems
förstöring genom de romerska
krigshärarna.

8. Då sade han till sina
trälar: Bröllopet är redo, mem de

bjudna voro icke värdiga.*

* Jämför Apg. 13: 46. De hade icke
ett sådant sinne, som passade för den
stora bröllopshögtiden. Det rätta
bröllopssinnet se Joh. 3: 29. En värdig
bröllopsgäst är en sådan, som med
hjärtat deltager i brudgummens glädje;
ovärdig däremot kallas den, som intet
hjärta har för brudgummen eller hans
bröllop.

9. G ån därför ut på
korsvägarna,* och så många I finnen,

kallen till bröllopet.

* där vanligen det mesta folket är
att träffa. Dessa ord syfta på
hedna-världen. - Hedningar vordo väl även
före Jerusalems förstöring bjudna, men
med förstöringen inträdde den kristna
missionen i ett nytt skede. Ty sedan
vart hednavärlden dess huvudföremål.
Se Rom. 11: 25.

10. Och de där tr alarna
kom-mo ut på vägarna och förde
till-sammans1 alla, som de funno,
både onda och goda,* och
bröllopssalen** uppfylldes av dem, som

lågo till bords.

* alla som antogo bjudningen, utan
avseende på huru beskaffade de voro.
Evangelium bjuder de sämsta lika fritt
som de bästa. För Gud är ingen
åtskillnad; inför honom äro alla syndare
(Rom. 3: 10 f.).

** d. ä. den sal, vari gästerna
samlas i väntan på själva bröllopet. Denna
sal avbildar den kristna församlingen.

11. Men när konungen hade
kommit in för att beskåda dem,
som lågo till bords, fick han där
se en man, som icke var klädd i
bröllopisklädnad,*

2 Kor. 5: 3. Ef. 4: 24. Kol. 3: 10,
12. Upp. 3: 4 f. 16: 15. 19: 8.

* Denne man är en bild av sådana,
som i yttre måtto anammat
bjudningen, men som aldrig ändrat sitt sinne.
De äro troende till namnet allenast och
till skenet. I Guds ord begagnas även
annars kläderna ofta såsom avbild av

[–-]

{+—+} 112
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free