Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 23 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Matteus. Kap. 23:
35-39.
för judarna bekant. Samma källor
kunna då mycket väl hava bevarat hans
faders namn, i fall Jojada varit hans
farfader, såsom här ovan antogs. När
Sakarias dog, utropade han: »Jehovah
skall se och hemsöka det», och detta
utrop går här igen uti Herrens strafftal.
36. Sannerligen säger j ag eder:
Detta allt skall komma över detta
släkte.*
* över det då levande släktet av
judar skulle alla dessa fädernas
missgärningar jämte släktets egna brott
nedstiga (se Ps. 7: 17) och utveckla hela
sitt förstörande innehåll till en
förfärande dom. Detta skedde ock i
Jerusalems förstöring.
37. Jerusalem, Jerusalem,*
som dräper** profeterna och
ste-närt dem, som äro sända till
henne
- huru of tat t ville jag
icke församla dina barn,t* på
samma satt som fågeln församlar
sina små ungar under sina
vingar, och I villen icke!
Jes. 31:5. 65:2. Jer. 7:13. Luk.
13: 34 f.
Vid tanken på den förestående
domen utbrister Herren i detta utrop:
»Jerusalem, Jerusalem, som dräper
profeterna och stenar dem, som äro sända
till henne!» Men i detsamma blicka
hans ögon ut över staden, och i stället
för att vidare tala om honom ändrar han
uttryckssätt och talar till honom. Se
anm. till v. 1. Dock höres i detta tal
icke såsom nyss den gudomliga vredens
brinnande ve utan den försmådda
frälsarekärlekens sorgsna klagan, vilken
genast giver sig tillkänna uti det
dubbelt upprepade: »Jerusalem,
Jerusalem!» Därmed kan jämföras Davids
sorgsna utrop i 2 Sam. 18: 33: Min son
Absalom, min son, min son Absalom!
Give Gud, att jag hade fått dö i ditt
ställe, Absalom, min son, min son!
** Icke: har dräpt, se till v. 35. För
Herrens blickar framstår staden, såsom
den där är en profetmördare.
f Se till 21:35. I Frälsarens ord
ligger en stegring. Stenandet hörde till
de rysligaste dödsstraffen.
ft Märk, huru här antydes, att
Herren förut flere gånger verkat i
Jerusalem, vilket även evangelisten Johannes
uttryckligt omtalar.
f* d. v. s. dina invånare. Jeru-
salem framställes under bilden av en
moder.
38. Se, edert hus* lämnas åt
eder öde.**
Jes. 1: 7. Mik. 3: 12.
* d. v. s. Jerusalem. Herren tilltalar
här Jerusalems barn (invånare) och
framställer staden såsom det hus, i
vilket de bo. Sålunda växlar hastigt
uttryckssättet till följd av talets livlighet.
** Märk: Herren säger icke: skall
lämnas, utan lämnas. Han såg det så,
som hölle det just nu på att ske
(jämför kap. 3: 10). Gud, som hittills haft
hand om staden och vårdat honom,
stod nu i begrepp att lämna honom åt
dem själva. Och följden därav skulle
varda hans ödeläggelse.
39. Ty* jag säger eder: I
skolen alls icke se mig från nu,**
till dess I skolen säga:
Välsignad han, som kommer i Herrens
namn! t
Ps. 118: 26. Matt. 21: 9.
* När de stötte ifrån sig Jesus,
stötte de ifrån sig Gud. När Jesus
lämnade dem, så lämnade Gud dem.
** Detta var Jesu sista uppträdande
inför folket. Från denna stund höll han
sig i ensamhet med sina lärjungar, till
dess han vart gripen och dödad,
varefter han aldrig uppenbarade sig för
världen. Jämför Joh. 14: 19, 22.
f Eller: till dess I haven sagt, d. v.
s. till dess jag vid min återkomst
uppenbarar mig i min härlighet och I
haven ropat mig till mötes: Välsignad o.
s. v. (se kap. 21: 9). Detta rop skall
föregå seendet. Det skall framkallas
av de överväldigande tecknen, som
båda hans ankomst. Sannolikt menar
Herren, att vid hans andra ankomst
judafolket, som nu förkastat honom, skall
med utrop av välsignelse i tron
mottaga honom såsom sin Messias. Dock
hava somliga bibeltolkare trott, att
Herren vill säga, att de förstockade
skola vid hans återkomst nödgas mot sin
vilja och till sin egen dom erkänna
honom såsom Messias. I det förra fallet
uttalar Herren för Israel ett hopp. Det
är likasom en solstråle, vilken i slutet
tränger igenom det tunga moln, som
vilat över hela hans tal. I det senare
fallet uttalar han i dessa ord en ny
hotelse, nämligen att de en gång skola
nödgas göra, vad de nu icke vilja,
såsom ville han säga: »Jag kommer igen,
och då skolen I till eder eviga
förskräckelse nödgas se och bekänna, att
jag är Messias.»
[–-]
{+—+} 123
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
