Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 25 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Matteus. Kap.
25:14-21.
sina egmat trålar och
överlämnade åt dem sina ägodelar
* En med denna liknelse nära
besläktad förekommer i Luk. 19:
11-28.
Liknelsens ändamål är att ytterligare
hos lärjungarna inskärpa vikten av att
vara redo. Har Herren i kap. 24: 45 [–51-]
{+—51+} skildrat troheten, i kap. 25:
1-
13 klokheten, så skildrar han här
verksamheten såsom hörande till det att
vara redo. Ty vid Herrens ankomst
skall ock hållas räkenskap med var och
en lärjunge över, vad han vunnit eller
förlorat, samlat eller förskingrat för
sin Herre.
** Detta syftar på Herrens återgång
till sin Fader. Märk olikheten i kap.
21: 33.
f icke främmande personer utan sina
egna trälar, av vilka han kunde vänta,
att de skulle förvalta hans egendom på
bästa sätt till hans fördel.
15. och gav åt en fem
talen*-ter,* åt en annan två, åt en
annan en, åt var och en efter hans
egen förmåga,** och for utom-
lands.t
* En talent motsvarade inemot fyra
tusen kronor. Se till kap. 18: 24.
** De andliga gåvor, som Herren
meddelar de sina, motsvara de
naturanlag, som var och en av dem har.
Herren tager genom sin Ande dessa
redan förut befintliga, av Gud i
människonaturen nedlagda anlag i sin
tjänst, helgar och utbildar dem och
gör dem fruktbärande för sitt rike. Det
är icke hans mening, att något av dem
skall tillintetgöras eller undertryckas.
Alla kunna de helgas, alla kunna de
varda käril för Guds nåd. Det finnes
ingen, om än så ringa naturgåva,
vilken icke kan, när hon helgas av Guds
Ande, göra sin lilla insats i det stora
Guds verk på jorden, varigenom Kristi
återkomst och rikets upprättande
påskyndas. I de ymniga regn, varigenom
jorden göres duglig att bära härliga
skördar till Guds ära och människors
gagn, gör varje liten regndroppe sin
insats.
t I somliga handskrifter står: »och
for strax utomlands» . Ordet »strax»
skulle då antyda, att han reste bort
utan att giva sina trälar närmare
besked om, huru de skulle använda
gåvorna. Han överlämnade denna sak åt
deras egen trohet. Emellertid synes
sannolikare, att ordet »strax» hör till
nästa vers
- Märk för övrigt, att
meningen i v. 14 f. icke är riktigt gram-
matisk. Se anm. till Mark. 4: 32,
Rom. 5: 14.
16. Strax for* den, som hade
fått de fem talenterna, ut och
handlade med dem och
förvärvade andra fem talenter.
* Han var genast färdig att begiva
sig åstad för att göra sin herres gåvor
fruktbärande, icke för sin egen räkning
utan för sin herres. Han satt icke
hemma och väntade, att tillfälle skulle
erbjuda sig, utan han for ut och sökte
tillfälle. Att han gjorde det strax, däri
visade sig den rätta troheten.
Dröjsmål förlamar.
17. Sammalunda den, (som
hade fått) de två, vann andra två;*
* åt sin herre. Man kan ock vara
flitig i användningen av Herrens gåvor
för att därigenom bereda sig själv ära
och vinning; men det är icke detsamma.
18. men den, som hade fått
den ena, gick bort* och grävde
upp jord** och gömde sin
herrest silver.tt
* Han for icke ut såsom de andra.
?? Enligt en annan läsart: grävde i
jorden.
t Ehuru lagda i trälens hand
tillhörde penningarna fortfarande hans
herre. Det är farligt, när en lärjunge
börjar betrakta såsom sin tillhörighet
något av det, som Herren anförtrott åt
honom, det må vara andliga eller
lekamliga gåvor.
ff och tänkte: Såsom en trogen träl
måste jag gömma detta väl. Se v. 25.
19. Men en lång tid* därefter
kom de där tralarnas herre och
höll räkenskap med dem.
* Märk, huru Herren i dessa ord
antydde, att hans återkomst, om än från
Guds synpunkt sett, nära förestående,
dock, mänskligt sett, icke skulle inträffa
så snart. Jämför Luk. 19: 11.
Utgången har ock visat det. Ty ännu är han
icke kommen.
20. Och den, som hade fått
de fem talenterna, kom fram och
bar fram andra fem talenter,*
sägande : Herre, fem talenter
överlämnade du åt mig; se, andra
fem talenter har jag vunnit.
* Han ville icke för egen räkning
behålla någon, om än så ringa, del av
dem utan bar fram alltsammans åt sin
herre.
21. Hans herre sade till ho~
[–-]
{+—+} 133
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
