Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 28 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Matteus.
Kap.
28:10-15.
** d. ä. lärjungarna. Huru illa de
än hade syndat, kallade han dem
likväl bröder.
11. IHen medan de gingo*,
se, (då) kommo några av vakten
till staden och omtalade för
översteprästerna allt det skedda.
* medan de voro på vägen.
12. Och sedan de hade
församlat sig med de äldsta och hållit
råd, gåvo de tillräckligt många*
silverpenningar** åt
krigsknektarna,
* Krigsknektarna läto betala sig
grundligt.
** Det var silversiklar. För det
heliga ändamålets skull togo de dem väl
ur tempelkassan. Jämför anm. till kap.
26: 15. En sikel gällde vid pass 2 kr.
50 öre.
13. sägande: Sägen, att hans
lärjungar komimo om natten och
stulo honom bort, medan vi sovo.*
Matt. 27
. 64.
* Huru kunde de veta, vad som hade
hänt, medan de sovo? När annars kloka
människor råka i stor förlägenhet,
begå de ofta stora dumheter för att reda
sig därur.
14. Och om det varder förhör*
därom hos landshövdingen, skola
vi övertala honom** och göra
eder obekymra de. t
* Det ord, som här i grundtexten
användes, betyder egentligen höra,
sedan ock: anställa lagligt förhör. Här
det senare. Jämför Joh. 7: 51.
** Att han icke gör något väsen av
saken. Det var en mycket vanlig sed
hos de romerska ämbetsmännen att
taga mutor. Jämför Apg. 24: 26.
f laga så, att I icke behoven frukta
något.
15. Men de togo
silverpenningarna och gjorde, såsom de hade
blivit lärda. Och detta tal* har
blivit beryktat bland judarna
intill den dag, som i dag är.**
* nämligen att lärjungarna hade
stulit bort Jesu döda kropp.
** Verkligheten av Kristi
uppståndelse från de döda har av en falsk
vetenskap ofta blivit bestridd och
förnekad. Men den stödjer sig på de
starkaste historiska grunder, som över
huvud kunna för någon tilldragelses verk-
lighet anföras. Bland dessa grunder må
här följande anföras:
l:o) apostlarnas vittnesbörd. På
Kristi uppståndelse bygga de hela den
evangeliska predikan och den
därigenom förmedlade kristna tron; på henne
bygga de frälsningen,
rättfärdiggörel-sen, de dödas uppståndelse, korteligen
hela kristendomen (se 1 Kor.
15:14-22,
Eom. 8: 11, 10: 9, 1 Petr. 3: 21, Apg.
1: 22). Och huru skulle de hava kunnat
göra det, om de ej vetat, att Kristus
var uppstånden? Huru skulle dessutom
Kristi uppståndelse hava kunnat
uppfylla dem med sådant mod, sådan
glädje i lidande och död, sådan uthållighet,
som deras historia vittnar om, därest
de icke hade vetat, att han verkligen
var uppstånden ? De skulle då hava
offrat sitt liv för en predikan, vars
grundval varit en medveten lögn, och gjort
detta offer med glädje och under bön
för sina bödlar! En död Kristus var
något för apostlarna fullkomligt
otänkbart. Därför uppgåvo de genast vid
Jesu död den tanken, att han var
Kristus. Först de överväldigande bevisen
därpå, att han åter levde, kunde hos
dem återställa tron därpå, att han var
Kristus.
Man har häremot invänt, att.
lärjungarna varit lättrogna, och att deras
längtan efter hans uppståndelse varit
så livlig, att de slutligen trott sig se
honom livslevande för sina ögon. Men
alldeles raka motsatsen bevisar den
evangeliska historien. Apostlarna hade
givit upp allt hopp och väntade alls
icke, att Herren skulle uppstå. Ja, när
de fingo bud därom, att han var
uppstånden, trodde de icke. Först genom
upprepade uppenbarelser av honom själv
kunde de förmås att tro.
En särskild betydelse tilllkommer
aposteln Paulus’ vittnesbörd. Han var
först den bittraste fienden, men vart
sedan den verksammaste aposteln. Han
offrade allt för att ägna sitt liv och
alla sina krafter åt predikan om den
korsfäste och uppståndne Frälsaren.
Han räknade allt för skada i
jämförelse med den översvinneliga
kunskapen om Kristus (Fil. 3). Huru är
denna förändring tänkbar, därest han icke
vetat, att Kristus var uppstånden?
Ingen apostel lägger större vikt på
uppståndelsen än han. Det är därför
ovedersägligt, vad han själv säger i 1
Kor. 15: 15, att om Kristus icke
verkligen är uppstånden, så äro apostlarna
falska vittnen. De äro då icke
välmenande, ehuru vilseförda män, utan de
äro falska vittnen och ingenting annat.
163
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
