Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 4 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Markus.
Kap. 4: 32-41.
32. och när det blivit sått, går
det upp och varder större än alla
kryddväxter* och skjuter stora
grenar, så att himmelens fåglar
kunna lägra sig under desis
skugga.
* Meningen är icke fullt grammatisk.
För att vara det skulle den lyda så:
»vilket, när det blivit sått
- - går
upp och varder större än alla o. s. v.»
Men de inskjutna orden: »ehuru det är
mindre än alla frön på jorden»
undanträngde begynnelseorden: »när det
blivit sått». Dessa ord upprepas därför
åter, och framför dem sättes
sammanbindningsordet och. Därigenom har den
grammatiska ordningen blivit förryckt.
Sådant där händer mycket ofta, när
man talar, och det hör till troheten i
evangelisternas framställningar, att de
icke av Frälsarens tal göra regelrätta
skolkrior utan bevara dem i den
naturliga oregelbundenhet i formen, vari han
ursprungligen framsagt dem. I
översättningen böra de ock, om möjligt, så
bevaras. Andra exempel på ett liknande
framställningssätt se kap. 5: 23, 7: 11 [–12,-]
{+—12,+} Matt. 9:6, 10: 14, 23: 37 m. fl.
33. Och* med många sådana
liknelser talade han ordet till
dem, såsom de kunde höra;**
* Till v. 33 se Matt. 13: 34.
** Själva den Guds rikes hemlighet,
som utgjorde kärnan i Herrens
liknelser, var folket oförmöget att fatta.
Dess hjärta var förhärdat. Därför
undangömde Herren denna hemlighet
under liknelsernas omhölje. Men
liknelserna själva kunde folket fatta. Och
dessa voro ägnade att väcka dess
uppmärksamhet, att det måtte börja fråga,
vad det var för en sanning, som dolde
sig under det tilldragande omhöljet. Vi
se här åter en bekräftelse därpå, att
den i v. 12 uttalade domen ytterst
hade ett uppfostrande ändamål.
34. men utan liknelse talade
han icke* till dem, men i
ensamhet uttydde han allt för sina
egna lärjungar.**
* vid detta tillfälle. [-..-]
{+••+} Se Ps. 25: 14.
35. Och* han sade till dem**
på den dagen, sedan det hade bli-
vit sent. Låtom oss fara över till
den andra stranden.
* Till v.
35-41 se Matt. 8: 18,
23-
27. Samma händelse omtalas i Luk. 8: [-22-25.-]
{+22—25.+}
** d. v. s. till lärjungarna (Matt. 8:23).
36. Och de lämnade folket och
togo honom till sig, såsom han
var i båten,* men även andra
båtar voro med honom.
* Herren satt nämligen i en båt,
medan han talade (v. 1), och utan
vidare togo lärjungarna och foro av med
honom, såsom han var, utan att han
steg i land.
37. Och en stor stormvind
uppstod, och vågorna slogo in i
båten, så att båten redan fylldes.
38. Och han själv var i
bakstammen, sovande på
huvudkudden,* och de väckte honom upp
och sade till honom: Lärare,
frågar du icke efter, att vi förgås?
* d. v. s. den därstädes befintliga,
för båtföraren avsedda huvudgärden.
39. Och då han hade blivit
uppväckt*, näpste han vinden och
sade till havet: Tig, var tyst!**
Och vinden lade sig, och det vart
ett stort lugn.
* Ordagrant: genomuppväckt (setill
Matt. 3: 12, 14). Ordet uttrycker, att
lärjungarna väckte honom häftigt för
att få honom grundligt vaken. Samma
ord i Matt. 1: 24. I Joh. 6: 18
användes det för att uttrycka, att havet
häftigt upprördes.
** Om ordets egentliga betydelse se
till Matt. 22: 12.
40. Och han sade till dem:
Varför aren I rädda på detta
sätt? Huru kommer det till, att
I icke haven tro?*
* I haven ju förut sett så många
uppenbarelser av min gudomliga makt,
att I aldrig mer borden kunna tvivla
eller bliva rädda, när I aren med mig. [–-]
{+—+} Enligt Matteus sade Herren dessa
ord, innan han näpste stormen.
41. Och de* fruktade med en
stor fruktan och sade till
varandra: Vem är då denne,** att
[–-]
{+—+} 183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
