Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 6 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Markus.
Kap.
6:20-31.
Den förra läsarten stödjer sig på de
viktigaste handskrifterna.
ff Ehuru han vart orolig, när han
hörde honom, så kunde han ej låta bli
att tala med honom, så snart han var i
Makerus, där Johannes satt fången.
Guds ord har en sådan där makt.
21. Och när det hade blivit
en läglig* dag, då Herodes på
sin födelsedag hade gjort ett
gästabud åt sina stormän och åt
överstarna** och de förnämstat
i Galileen,
* Herodias hade icke upphört att
lura på tillfälle att ändå kunna
genomdriva sina planer. Och nu var en läglig
dag, då Herodes skulle tagas genom
smicker, dryckenskap och de otuktiga
lidelsernas uppretande.
** De kallades på grekiska
Kiliar-her, vilket betyder hövitsmän över
tusen, ungefär vad vi kalla majorer eller
överstar. Deras underordnade voro
cen-turionerna, hövitsmän över hundra (se
Matt. 8: 5).
[-.f-]
{+•f+} Stormännen och kiliarkerna voro
Herodes’ tjänstemän. Med »de
förnämsta» menas sådana framstående män,
som ej stodo i hans tjänst.
22. och Herodias’ egen dotter*
hade kommit in och dansat, iså
behagade hon Herodes och dem,
vsom lågo till bords med honom.
Men konungen sade till flickan:
Begär av mig, vadhelst du vill,
och jag skall giva dig det.
* En annan danserska hade
naturligtvis icke kunnat komma fram med
en sådan begäran som hon.
23. Och han svor henne:
Vadhelst du än begärt, skall jag giva
dig, ända till hälften av mitt rike.
24. Och hon gick ut och sade
till sin moder: Vad skall jag väl
begära? Men hon sade:
Johannes’ huvud, hans som döpte.
25. Och hon gick .strax med
iver in till konungen och
begärde, sägande: Jag vill, att du
på stunden giver mig på ett fat
Johannes döparens huvud.
26. Och mycket bedrövad* vart
konungen, men för edernas skull
och för deras skull, som lågo till
bords, ville han icke avvisa henne.
* Om ordets beydelse se Matt. 26:38.
27. Och strax sände konungen
en man av livvakten och bjöd
honom att bära in hans huvud.
28. Och han gick bort och
halshögg honom i fängelset och
bar in hans huvud på ett fat och
gav det åt flickan, och flickan
gav det åt sin moder.
29. Och när hans lärjungar
hade hört det, kommo de och
togo hans döda kropp och lade
honom i en grift.*
* Johannes’ lärjungar hade alltså
icke ännu slutit sig till Jesus.
Huruvida de gjorde det efter Johannes’ död,
är obekant. I alla händelser
märkvärdigt är det ock, att Johannes själv
aldrig slöt sig till Jesus utan fortsatte
en självständig verksamhet vid sidan
av hans. Se Joh. 3:22 följ.
30. O ch apostlarna
församlades* till Jesus och omtalade för
honom allt, vad de hade gjort
och lärt.
Till v.
30-44 se Matt. 14:
13-21.
Detsamma berättas även i Luk. 9:
10-
17. Se ock Joh. 6:
1-14.
* från sin första missionsresa (se
v. 7).
31. Och han sade till dem:
Kommen hit I själva* i
ensamhet till en öde trakt och vilen**
eder något litet. Ty de
kommande och gående voro många,
och de hade icke ens tid att äta.
Mark. 3: 20.
* undan folket.
** Herren talade aldrig om vila för
sig. För lärjungarna däremot är det
en plikt att njuta nödig vila, på det att
de icke till skada för Herrens verk må
bliva i förtid både andligen och
kropps-ligen utslitna. Icke ens Paulus
predikade alla dagar eller var i andlig
verksamhet hela dagen, utan han gav sig
tid att sköta sitt gamla hantverk (Apg.
[–-]
{+—+} 191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
