Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 11 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Markus.
Kap.
11:11-21.
* Se anm. till Matt. 4: 5.
*? Markus är i framställningen här
fullständigare än de andra. Första
dagen gjorde Jesus ingenting annat än
betraktade de styggelser, som skedde i
helgedomen; andra dagen handlade
han.
12. Och* på den följande
dagen, när de kommo ut ifrån
Betania, vart han hungrig.
* Till v.
12-14 se Matt. 21:
18-19.
13. Och när han på långt
avstånd fick se ett fikonträd, som
hade löv, kom han (dit), om han
alltså* skulle finna något på det,
och när han hade kommit till
det, fann han ingenting utom löv,
ty det var icke fikonens tid.**
* eftersom trädet hade löv.
Fikonträdet bär nämligen den första frukten
förr, än löven spricka ut.
?? Uti Palestina mogna de första
fikonen i juni. Sedan spricka löven ut.
Den egentliga sommarfrukten, som
torkas och förvaras, mognar och
skördas i augusti. Jemför Matt 24: 32.
Det var naturligtvis frukt av det förra
slaget, Herren väntade att finna på
trädet. Ty när det hade förtidiga löv,
var även förtidig frukt att vänta därpå.
14. Och han svarade* och sade
till det: Aldrig vidare for all tid
äte någon frukt av dig. Och hans
lärjungar hörde det.**
* Herren likasom svarade trädet,
som nekade att lämna frukt.
*? men sågo ännu ingenting.
15. Ocht de kommo till
Je-ruealem. Och när han hade
kommit in i helgedomen, begynte
han driva ut dem, som sålde, och
dem, som köpte i helgedomen;
och växlarnas bord och deras
säten, som sålde duvorna, stötte
han omkull;
Joh. 2: 14 f.
* Till v.
15-19 se Matt. 21:
12-
17. Samma händelse omtalas även i
Luk. 19:
45-48.
16. och han tillät icke, att
någon bar ett kärl genom
helgedomen.*
* Även rabbinerna ansågo det
såsom ett ohelgande av helgedomen, om
man, för att bespara sig en omväg,
gick genom tempelplatsen med
allehanda saker.
17. Och han lärde och sade
till dem: Är det icke skrivet:
Mitt hus skall kallas ett bönehus
för alla folk?* Men I haven
gjort det till en rövarkula.
Jer. 7: 11.
* Hos Jes. 56: 7 syfta dessa ord
därpå, att de »främlingar, som sluta sig
till Herren» (v. 6), skola med Israel få
komma till Guds helgedoms berg för att
offra och tillbedja. Det var ju ock på
Kristi tid vanligt, att hedningar
fun-nos, som trodde på Jehovah samt foro
upp, synnerligen vid de stora
högtiderna, till Jerusalem för att tillbedja
(se t. ex. Joh. 12: 20, Apg. 8: 27). För
sådana fanns en särskild plats inom
helgedomen, den s. k. hedningarnas
förgård.
18. Och översteprästerna och
skriftlärarna fingo höra det,*
och de sökte efter, huru de måtte
förgöra honom, ty de fruktade
honom,** ty allt folket häpnadet
över hans lära.
* som han gjorde i helgedomen.
** Så länge han levde, kunde de
icke vara lugna; därför ville de dräpa
honom. Detta är feghetens sista
ansträngning att krossa sanningens makt.
f Om det grekiska ordets betydelse
se anm. till kap. 1: 22. Det djupa
intryck, som hans lära gjorde på folket,
var egentliga orsaken till
översteprästernas fruktan.
19. Och näx det hade blivit
sent, gick han ut ur staden.*
* Till Betania.
20. Och* när de om
morgonen gingo förbi, fingo de se**
fikonträdet förtorkat från rötterna.
* Till v.
20-25 se Matt.
21:20-
22.
** På kvällen, när de gingo ut till
Betania, hade de ingenting märkt, ty
då var det mörkt. Men nu var det dag.
21. Och Petrus kom ihåg det
och sade* till honom: Rabbi,
se, fikonträdet, som du
förbannade, är förtorkat.
* med förundran (Matt.).
[–-]
{+—+} 215
- ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
