Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Markus - 15 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Markus. Kap. 15:
36-43.
(mig i fred), låtom oss se, om
Elias kommer för att taga
honom ned.
* Samma ord som i Matt. 19:14.
Enligt Matteus var det de andra, som
sade till honom, som räckte Jesus
ättikan: Håll, låtom oss se, om Elias
kommer för att frälsa honom. Enligt
Markus däremot var det denne senare, som
sade till dem: Lämnen mig i fred,
eller: Låten mig vara o. s. v. Denna
olikhet kan förklaras av Matteus’
vanliga summariska sätt att berätta. När
mannen lopp för att giva Jesus
ättikan, försökte de andra hindra
honom. Detta uttrycker Matteus genom
att lägga i deras mun nästan samma
ord, som mannen sade till dem. Om orden,
ur vems mun de än må hava gått,
uppfattas såsom sagda på ett hånfullt sätt,
så blir denna olikhet i evangelisternas
framställning högst oväsentlig,
allden-stund både mannen och de andra
del-togo i hånet.
37. Men Jesus gav upp ett
högt rop och utandades.
38. Och* templets förlåt
rämnade i två stycken från ovan och
ända ned.
2 Mos. 26: 31.
* Till v.
38-39 se Matt.
27:51-
54. Detsamma omtalas även i Luk. 23:
45, 47.
39. Men när hövitsmannen,
som stod där bredvid mitt emot
honom, hade sett, att han på
sådant sätt* utandades, sade han:
I sanning, denna människa var
son av en gud.
* med sådan kraft. De korsfästa
do-go annars av utmattning, så att de till
sist icke kunde giva ett ljud ifrån sig.
Jesus behöll full kraft ända in i dödens
ögonblick. Och ett bevis därpå var det
väldiga rop, varmed han gav upp
anden. I detta så väl som i de tecken,
vilka inträffade vid Jesu död, var det
den romerske hövitsmannen såg ett
bevis på, att Jesus var en gudason. Se
för övrigt anm. till Matt. 27: 54.
40. Jjlen* där voro även
kvinnor, som på långt avstånd
sågo därpå, bland vilka även
voro Maria från Magdala och
Maria, Jakob den lilles** och
Joees’ moder, och Salome,t
* Till v.
40-41 se Matt. 27:
55-
56. Detsamma omtalas i Luk. 23: 48 [–49.-]
{+—49.+}
** Jakob, Alfeus’ son, namnes »den
lille» till skillnad från den andre
Jakob, Sebedeus’ son. Ordet antyder, att
han varit liten till växten.
t Detta ställe, jämfört med Matt. 27:
56, visar, att Salome var Sebedeus’
hustru, Johannes’ och Jakobs moder.
Jämfört med Joh. 19: 25 tyckes det visa,
att Salome var syster till Maria, Jesu
moder. Av detta åter är klart, att det
utom Maria och Josef ännu fanns
åtskilliga kända telningar kvar av
Davids stam.
41. vilka, när han var i
Ga-lileen, följde och tjänade
honom,* och andra många
(kvinnor), som hade gått med honom
upp till Jerusalem.
Luk. 8: 2 f.
* med sina ägodelar.
42. Och* redan, så snart det
hade blivit** afton, alldenstund
det var tillredelsedag,t som är
försabbat,tt
* Till v.
42-47 se Matt. 27:
57-
61. Detsamma berättas även i Luk. [-23:50-56;-]
{+23:50—56;+} Joh.
19:38-42.
** d. v. s. redan samma dag på
aftonen.
f Efter sabbatens inbrott, som
inträffade kl. 6, hade det icke varit med
Mose lag förenligt att begrava Jesus.
Den frihet från Mose lag, som aposteln
Paulus sedan utvecklade såsom en
följdsats ur evangelium, var ännu för de
troende obekant Först genom
apostla-mötet i Jerusalem (Apg. 15) vart
denna fråga klart avgjord.
ff d. v. s. dag före sabbat.
43. kom* Josef, han som var
från Arimatia,** en rådsherre
av ädel hållning,t vilken, även
han, var en, som väntade efter
Guds rike,tt och han tog sig
dristighett* och gick in till
Pilatus och begärde Jesu kropp.
* nämligen till Pilatus’ palats.
** Dessa ord utmärka Josef såsom
en då för tiden allmänt bekant man.
t Grundtextens ord kan även
betyda: en förnäm rådsherre. Men att han
[–-]
{+—+} 235
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
