Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 23 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 23:
43-48.
Evangelium enligt Lukas.
dag* skall du vara med mig: i
paradiset.**
* Smädaren svarade han intet, men
den botfärdige rövaren fick svar.
Ordet i dag hör icke till det föregående,
såsom ville Herren säga: Sannerligen
säger jag dig i dag: Du skall vara med
mig i paradiset. Genom en sådan
tolkning skulle ordet i dag förlora all
betydelse. Ty att Herren sade dessa ord
till rövaren just den dagen, behövde
han naturligtvis icke tala om för
honom. Redan en av de äldsta
kyrkofäderna påpekar därför, huru man
genom denna tolkning våldför Herrens
ord. Vad Herren säger rövaren, det är:
Ja, redan i dag skall du vara med mig
i paradiset. Och sedan följde det av
sig självt, att han, när Herren komme
igen, skulle uppstå och vara med i
riket. I denna tillsägelse har Herren
med otvetydiga ord uttalat, att de
avlidna troende hava en medveten, salig
tillvaro i dödsriket under väntan på
hans återkomst.
** Om paradiset se anm. till kap.
16: 23. Detta paradis, som utgör de
avlidna troendes vistelseort i
dödsriket, får icke förväxlas med det övre
himmelska paradiset (2 Kor. 12: 4, Upp.
2:7). För övrigt må märkas, att
Herren med dessa ord bestämt uttalar sitt
nedstigande till dödsriket. Att han här
endast nämner den del av dödsriket,
som kallas paradiset, är naturligt, då
hans ord äro riktade till rövaren för
att säga honom, varest han redan
samma dag skulle få vara med honom.
Därmed förnekas alltså på intet vis, vad
Petrus i 1 Petr. 3: 18 f. talar om
Herrens gång även till »andarna i
fängelset». Genom sin uppståndelse lämnade
Herren dödsriket för att fara till
himlarna. Och därifrån skall han i sin
tid komma igen. Apg. 3:
19-21. Då
skola de, som nu i dödsrikets paradis
vänta på honom, stå upp.
44. ()ch* det var redan vid
pass sjätte timmen,** och
mörker vart över hela jordent intill
nionde timmen,tt sedan solen
hade mist sitt sken.t*
* Till v.
44-49 se Matt.
27:45-
56, Mark.
15:33-41, Joh.
19:28-30.
** d. v. s. klockan tolv på dagen.
Judarna räknade dagen från kl. sex på
morgonen.
t Eller: hela landet. Se anm. till
Matt. 27: 45.
-ff å v. s. kl. tre efter middagen.
t* Enligt en annan läsart: och
solen förmörkades.
45. Men förlåten i templet
rämnade mitt i tu,*
2 Mos. 26: 31.
* Detta skedde dock först efter,
sedan Jesus hade uppgivit anden (Matt.
och Mark.).
46. och Jesus ropade med hög
röst och sad(e: Fader, i dina
händer överlämnar* jag min
ain-de!** Men när han hade sagt
detta, utandades han.t
Ps. 31: 6. Apg. 7: 59.
* Grundtextens ord uttrycker, att
man nedlägger, anförtror något i
någons vård. Samma ord begagnas i kap.
12: 48.
** Hans kropp dog, men sin ande
anförtrodde han åt Gud. Detta står
icke i strid med v. 43. Ty även till
paradiset sträcka sig »Guds händer».
Orden äro av Herren lånade från Ps. 31:6.
t Detta utrop var alltså hans sista
ord på korset. Jämför Joh. 19: 30. *
47. Men när hövitsmannen
såg det, som hade skett,*
prisade han Grud, sägande:**
Verkligen var -denna människa
rättfärdig.
d. v. s. det sätt, varpå Jesus dog,
ävensom mörkret (v. 44). Förlåtens
bristande (v. 45) kunde han
naturligtvis icke se.
** Detta kan antingen fattas så, att
han förhärligade Gud genom det, som
han sade, så att själva hans bekännelse,
att Jesus var en rättfärdig människa,
lände till Guds ära (Jämför Joh. 9:
24). Eller ock kan meningen vara, att
han brast ut i Guds lov (jämför kap.
2: 20, 5: 26), på samma gång som han
bekände och sade o. s. v.
48. Och alla de folkskaror,
som kommit tillsammans till
detta skådespel, när de hade sett
på det, som hade skett,* slog© de
sig för sitt bröst** och vände
om;
* d. v. s. hela förloppet vid
korsfästelsen.
** av sorg över sin gärning (jämför
kap. 18: 13, Apg. 2: 36 f.). Folket
hade visserligen, uppviglat av överste-
[–-]
{+—+} 382
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
