Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
1:31-35. Evangelium enligt Johannes,
denskull ’har jag kommit,t
döpande i vatten.tt
Även här ligger i grundtexten
starkt eftertryck på ordet jag.
Johannes kände ieke Kristus av sig själv.
Först genom gudomlig uppenbarelse
lärde han känna honom (v. 33).
** Huruvida Johannes någonsin
under uppväxten personligen kände
Jesus, är ovisst. Ben nära
bekantskapen och släktskapen mellan hans och
Jesu föräldrar (Luk. 1:
36-56) gör
det väl troligt men icke alldeles
säkert. I vad fall som helst kände
Johannes honom icke såsom Messias, och
därom är här fråga. Han visste väl,
när han uppträdde, att han var sänd
för att göra Messias uppenbar för
folket, han visste således, att Messias
allaredan måste vara tillstädes, men
vem som var Messias, det fick han
först veta genom den uppenbarelse, som
gavs honom omedelbart efter Jesu dop.
Jämför anm. till Matt. 3: 14.
f Här såsom i v. 7, 15, 27 begagnas
ordet komma för att uttrycka en
persons offentliga uppträdande.
ff Johannes’ dop var å ena sidan
ett döp till sinnesändring i avsikt att
bereda folket för Herrens mottagande,
å andra sidan ett medel, genom vilket
det skulle varda uppenbart, vem som
var Messias (se v. 33). Vid Jesu dop
gavs nämligen åt Johannes den
uppenbarelse, genom vilken han själv fick
visshet, att Jesus var Messias, så att
han kunde vittna därom för andra,
3!2». Och Johannes vittnade,*
sägande: Jag har betraktat**
Anden farande ned såsom en duvaf
från himmelen; och han blev
kvar över honom.tt
Matt, 3:16. Mark. 1:10. Luk. 3:22.
* nämligen vid det här nyss
nämnda (v. 29) tillfället.
** Icke bara sett utan betraktat.
t d. v. s. i skepnaden av en duva
{Luk. 3: 22). Det var ingen verklig
duva utan en syn, i vilken Anden tedde
sig för Johannejs i skepnaden av en duva.
ft Johannes säger icke: på honom.
I synen tedde sig duvan för Johannes,
såsom" stannade hon svävande över Jesu
huvud.
33. Och jag* kände honom icke,
men den som sände mig att döpa
i vatten, denne sade** till mig:
Den, över vilken du får se***
Anden farande ned och blivande
kvar över honom,t denne är den,
som döper i helig ande.f t
* Samma eftertryck på ordet jag
här som i v. 31.
** när han sände mig. Detta
sägande skedde genom någon uppenbarelse,
vars närmare omständigheter icke
omtalas.
*** nämligen i det att du döper
honom.
t Gud hade icke sagt, att
Johannes skulle få se Anden just i skepnaden
av en duva, utan endast att han skulle
få se honom. I vad skepnad han skulle
få se honom, det var ovisst, till dess
det hände.
tt Av sådana ställen som detta
synes, att döpa icke alltid betyder
ned-doppa. Att Messias skulle döpa i
helig ande, vill säga, att han skulle öv@r
de troende utgjuta den helige Anden
(Joel 2:28 f. Jes. 44:3, Apg. 2:33).
34:. Och jag har sett* och har
vittnat,** att denne är Guds Son.t
* Jag har sett, såsom det var mig
sagt (v. 33), Anden nedkomma över
Jesus, när jag döpte honom. I
grundtexten ligger det starkt eftertryck på
ordet jag- Det är den egna levande
erfarenhetens visshet, som däri giver
sig uttryck.
** Johannes hänvisar här till ett
föregående vittnesbörd. Enligt
sammanhanget föres tanken närmast på
själva det tillfälle, då han döpte Jesus.
Det är icke tänkbart annat, än att
han just vid detta tillfälle måste
hava inför folket avlagt vittnesbörd om,
vad han då såg.
t Jämför kap. 20: 31. Att Jesus
till sin person var Guds enfödde Son,
till sitt ämbete Messias, den utlovade
Frälsaren, det var huvudinnehållet av
Johannes’ vittnesbörd.
35. JJ agen därefter stod åter*
Johannes (där) och två av hans
lärjungar.**
* likasom i v. 29.
** Den ene var Andreas, den andre
var utan tvivel Johannes själv. Att
han varken här eller annorstädes i sitt
evangelium nämner sitt namn, är ett
vittnesbörd om hans ödmjukhet.
- För
övrigt må märkas, huru den
omständigheten, att aposteln Johannes’ namn
ingenstädes namnes i detta
evangelium, utgör ett bevis för evangeliets
äkthet. Om någon annan än Johannes
hade skrivit det, så hade han
naturligtvis icke haft någon anledning att
aldrig nämna Johannes’ namn.
[–-]
{+—+} 404
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
