Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 3 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes.
Kap.
3:3-5.
kap. 8: 23, att de voro nedanifrån.)
Å andra sidan är det otvivelaktigt, att
Nikodemus icke fattade Herrens ord
så. Tvärt om bevisar hans fråga, att
han endast tänkte på en verklig
födelse från början. I vad fall som hel&t
blir meningen densamma. Födeken
ovanifrån är »en födelse från början»,
och den nya födelsen är en födelse från
ovan.
tf d. v. s. bliva delaktig av eller
ingå i Guds rike, såsom det förklaras av
Herren själv i v. 5. Ordet se begagnas
på detta sätt ofta både i Nya
testamentet och annars i grekiska språket.
Sålunda heter det t. ex.: se död (Luk.
2:26), se förgängelse (Apg. 2:27), se
goda dagar (1 Petr. 3:10), se lidande
(Upp. 18: 7).
- Med Guds rike menas
här som överallt det rike, som Kristus
skall upprätta på jorden, och om vars
ankomst vi bedja i den andra bönen.
Dess ankomst förberedes genom den
kristna församlingen och påskyndas
genom hennes verksamhet. Dess
upprättande skall ske vid Kristi återkomst
(se Luk. 19: 11 och anm. därtill).
4. Nikodemus sade till
honom: Huru kan en människa
födas, när hon är gammal? Icke
kan hon väl för andra gången ;gå
in i sin moders liv* och födas ?
* Av denna fråga synes, att
Nikodemus fattat Frälsarens ord så, som
talade han icke om en födeke från
ovan utan om en naturlig födelse från
första början, från moderlivet. För
övrigt är det av hela frågan tydligt,
att Nikodemus varit en ganska
inskränkt man, ehuru han var en
ansedd lärare (v. 10). Bedan av Gamla
testamentets ord om hjärtats
omskärelse (5 Mos. 30: 6), om ett nytt
hjärta och sinne (Ps. 5)1:12, Jer. 31:33,
Hes. 11:19, 36:26 m. fl. ställen), om
Andens utgjutelse i Messias’ tid (Joel
2: 2»8 f.) hade han bort kunna förstå,
att Frälsaren talade om en andlig
födelse. Somliga hava ansett, att i hans
fråga legat ett fint gyckel över
Herrens tal; men hela anläggningen i
denna berättelse visar oss Nikodemus
såsom en allvarligt sanningsälskande man.
5. Jesus svarade: Sannerligen,
sannerligen säger jag dig: Om
en icke varder född nr vatten
och ande,* kan han icke komma
in i himlarnas rike.**
* Herren förklarar här, vad han
sagt om att födas från ovan. Han me-
nade alltså med detta uttryck en
födelse ur vatten och ande. Man har
ofta försökt omtyda ordet vatten, såsom
vore det endast en bildlig beteckning
av Anden. Men detta är icke tolkning
utan borttolkning. Herren säger
vatten och menar vatten. Han talar om
dopet, och i hans ord ligger uttryckt
samma lära, som Petrus förkunnar, när
han talar om att döpas till syndernas
förlåtelse (Apg. 2: 38), eller att
vattnet i dopet frälsar (1 Petr. 3:21);
samma lära som ock Paulus predikar, när
han säger, ajtt Kristus har renat
församlingen genom vattnets bad (Ef. 5:
26), eller när han kallar dopet ett
iklädande av Kristus (Gal. 3: 27) eller ett
nyfödelsens bad (Tit. 3: 5) o. s. v.
Detta sätt att uttrycka sig var också i den
äldsta kyrkan så vanligt, att t. ex.
Ju-stinus Martyr (som dödades år 160
efter Kr.) säger om dopet: »Så många,
som tro, ledsagas av oss till ett ställe,
där det finnes vatten, och pånyttfödas
på samma pånyttfödelsesätt, varpå vi
blevo pånyttfödda; ty de varda
tvag-na i vattnet i alltings Faders, Guds,
och vår Frälsares, Jesu Kristi, och den
helige Andens namn.» Men att Herren
icke åsyftar Johannes’ dop utan det
kristna dopet, är klart redan därav, sitt
han, sedan han uppträtt såsom
Mes-sias, icke kunde göra förelöparens dop
till villkor för ingåendet i riket. Men
icke blott det. Det samma synes ännu
tydligare därav, att han tillägger
orden: och av ande. Däri skilde sig det
kristna dopet från Johannes’ dop, att
det förra gjorde människan skicklig att
undfå den helige Anden, vilket
däremot icke var förhållandet med
Johaa-nes’ dop. Därom kan läsas Apg. 2: 38
och i synnerhet Apg. 19:
2-6. Den
andliga födelsen sker icke genom
vattnet blott utan genom vatten och ande.
Anden är den från Gud utgående
helige Anden, vars verk är att till Kristi
likhet omskapa människan.
- Att
vattnet sättes framför anden beror på
dopets nyss nämnda betydelse att bereda
människan till Andens mottagande.
Därför ser man ock i den apostoliska
historien, att dopet i vatten
regelmässigt föregick Andens meddelande.
Andens meddelande skedde vanligen
genom bön och händers påläggning
efter dopet. Därom kan i synnerhet
läsas Apg. 8:
14-17, 19: 6. Endast i ett
fall omtalas, att den helige Anden gavs
före dopet nämligen vid Petrus’
predikan i Kornelius’ hus. Se därom Apg.
10: 44 f.
** Enligt en annan läsart: i Guds
[–-]
{+—+} 413
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
