Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 4 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes. Kap. 4:
22-25.
rande enligt ett i skriften vanligt
uttryckssätt, varigenom tillkommande
ting, som äro vissa, framställas,
såsom vore de redan närvarande eller
fullbordade. Se anm. till kap. 3: 18,
Matt. 3: 10, 22: 30, 26: 45, Mark. 9:31,
Rom. 14: 17 m. fl.
23. Men* det kommer en tid,
och den är nu,** då de sanna***
tillbed]arna iskola tillbedja
Fadern i andet och sanning,tt ty
äventft Fadernt* begär, att de,
som tillbedja honom, äro
så-dana.t**
* .Herren vill säga: Nu råder en
sådan motsats mellan judar och
samariter; dock skall denna motsats en gång
upplösa sig i ett tillbedjande, som är
högt över både de enas och de andras
närvarande ståndpunkt.
*’* I kretsen av Jesu lärjungar hade
redan det äkta tillbed jandet begynt.
*** de som äro det i full sanning, de
som äro just sådana, som en Guds
till-bedjare bör vara.
[-?f-]
{+¦f+} Uttrycket: »i ande» betecknar det
element, i vilket det äkta tillbed jandet
rör sig. Detta element är icke en
mängd utvärtes handlingar, åtbörder,
ceremonier, icke bestämda rum eller
tider, utan det är människans högre
andliga natur, hennes mänskliga
personlighets innersta väsen. Ett sådant
tillbedjande i ande förutsätter, att Guds
Ande fått intaga och genomtränga den
mänskliga anden (jämför Rom. 8: 14,
15, 16, 26). Det utesluter icke yttre
ceremonier och handlingar. Ja, det kan
t. o. m. icke vara utan yttre
handlingar och ceremonier. Det är tvärt om
till sitt väsen den mänskliga andens
hängivenhet åt Gud, sådan denna
hängivenhet framträder just i yttre
gudstjänsthandlingar. Men dessa yttre
handlingar äro då icke det element, i
vilket tillbed jandet innerst rör sig, utan
de former, i vilka det utåt kläder sig
(jämför anm. till Matt. 9:17). Nya
testamentet framställer ock för oss en
ganska stor mångfald av sådana yttre
former för tillbedjan. Motsatsen till
det äkta tillbed jandet i ande är
således icke ett sådant tillbedjande, som
sker i yttre gudstjänsthandlingar, utan
ett sådant tillbedjande, vars hela väsen
består i iakttagande av vissa bestämda
yttre handlingar eller ceremonier, tider
eller rum. Av denna beskaffenhet var
i allmänhet både judarnas och samari
ternas tillbedjande (se Matt. 15: 8 f.).
I kretsen av Jesu lärjungar hade där
emot ett äkta tillbedjande i ande
begynt. Detta hindrade dock icke, att de
ännu iakttogo de yttre judiska
ceremonierna. I samma yttre
gudstjänsthandlingar kan således både ett äkta och
ett falskt tillbedjande äga rum.
[-.|-|*-]
{+•|-|*+} d. v. s.: så att det är sanning däri.
Det tillbedjande, som sker blott i yttre
former, innehåller icke sanning.
Människans inre andliga ställning till Gud
är då icke sådan, att den motsvarar
de yttre formerna. När t. ex. en
människa, som icke i sitt hjärta och sin
ande ödmjukar sig för Gud, likväl
tillbedjande böjer knä inför Gud, så ligger
det icke sanning i denna yttre
gudstjänsthandling. När däremot
tillbedjan det sker i ande, så att de yttre
handlingarna och ceremonierna äro ett
verkligt uttryck av hjärtats och
andens hängivenhet åt Gud samt av dess
begär att upphöja hans namn, då är
det sanning däri.
- Somliga
bibeltolkare fatta uttrycket: tillbedja i
sanning så, att det betecknar ett
tillbedjande, som motsvarar sitt föremål, d.
v. s. som står i överensstämmelse med
Guds väsen. Nu är Gud en ande.
Därför är tillbed jandet i ande det enda,
som motsvarar hans väsen, och därför
det enda, som kan kallas ett sant
tillbedjande. Den förra tolkningen synes dock
enklare, ehuru naturligtvis även den
senare giver en i och för sig riktig och
god mening. Ett tillbedjande i ande
och inre sanning är ock alltid ett
tillbedjande, som motsvarar Guds sanna
väsen, som är ande.
fft Det som de äkta tillbedj arna
göra, det vill även Fadern hava av dem.
f* Här är uppenbart, att Herren
icke talar om Fadern blott såsom de
troendes fader, utan att han menar den
himmelske Fadern, vilken både judar
och samariter tillbådo såsom sin Fader,
ehuru deras tillbedjan icke var en
tillbedjan i ande, såsom den tillbedde
Fadern ville, att den skulle vara.
t** d. v. s. att de äro sådana äkta
tillbed j are.
24. Gud är ande,* och de, som
tillbedja, måste tillbedja i ande
och sanning.
2 Kor. 3: 17.
* Gud är till sitt väsen ande, och
därför vill han, att alla tillbedj are
skola tillbedja i ande och sanning.
Endast en sådan tillbedjan motsvarar
hans väsen.
25. Kvinnan sade till honom:
Jag vet, att Messias kommer,*
[–-]
{+—+} 427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
