Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 6 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
6:51-53. Evangelium enligt Johannes.
ens genom den lekamliga döden.
Endast därigenom att man till äventyrs
slutar att äta av det levande brödet,
upphör ock detta liv.
f Nyss har Herren sagt, att han
är livets bröd; nu säger han, att han
skall giva detta bröd. Och han
bestämmer det närmare så, att det är sitt
kött han skall giva. Att han verkligen
menar samma sak, när han säger, att
brödet är han själv, och när han säger,
att det är hans kött, det framgår
tydligt av v. 56 och 57, där han först
säger: Den som äter mitt kött, och
sedan: Den som äter mig. Därav är då
vidare klart, att han med sitt kött
icke menar endast sin kropp utan hela
sin person, sådan denna för dem
framträdde i mänsklig gestalt. Att han
skall giva sitt kött, fatta de flesta
bibeltolkarna såsom syftande på hans
död. Till stöd därför åberopa de sig
därpå, att Herren icke säger: jag
giver, utan: jag skall giva, vilket tyckes
visa, att han talar om något
tillkommande. Mot en sådan uppfattning talar
dock den omständigheten, att han for
sina åhörare framställer det såsom
nödvändigt att redan nu äta hans kött för
att förbliva i honom och hava liv (v.
54 f.). Men skulle givandet ske först i
hans död, så kunde naturligtvis icke
ätandet äga rum förut. Man kan icke
äta livets bröd, förrän det gives. Att
han icke säger: jag giver utan: jag
skall giva, är därför att fatta alldeles
så, som när det i kap. 4: 14 heter, att
han skall giva det levande vattnet.
Därmed vill han icke säga, att han först
framdeles skall giva det, utan att han
nu och allt framgent skall giva det åt
var och en, som vill mottaga det. Att
en ordform, som egentligen uttrycker
tillkommande tid, sålunda användes för
att beteckna något, som nu och
fortfarande äger rum, därpå se andra
exempel i Matt. 4:4, Eom. 3:20, 30, Gal.
2: 16, Luk. 1: 37. Av allt detta synes
det vara klart, att man bör fatta ordet
giva alldeles efter bokstaven utan
någon inskränkning. Herren giver sig
allt fortfarande personligen åt världen
med allt, vad han har och är och gör.
Och att äta hans kött är att i tron
mottaga honom såsom sådan.
- Vad
slutligen angår själva översättningen,
må märkas, att Frälsarens ord enligt
en annan läsart även kunna återgivas
sålunda: Och det bröd, som jag skall
giva, nämligen mitt kött, är för
världens liv (d. v. s. har till ändamål
världens liv).
52. Då stredo* judarna inbör-
des,** sägande: Huru kan denne
giva oss sitt kött till att äta?t
* De icke blott knorrade, såsom de
hade gjort i v. 41, utan nu kom det till
häftig strid.
** Detta är icke så att förstå, som
vore somliga av dem för Jesus, medan
andra voro emot honom. De voro,
såsom de följande orden visa,
allesammans emot Jesus. Deras strid bestod
således icke däri, att de stredo mot
varandra, utan däri att de i häftiga ord,
som de inbördes växlade med varandra,
gåvo luft åt den förbittring, som de
kände med anledning av Herrens tal.
t När han kallade sitt kött för ett
bröd, så förstodo de, att han menade,
att de skulle äta det, och detta
uppväckte deras förbittring, evad de nu
fattade hans ord rent sinnligt eller
bildligt.
53. Då sade Jesus till dem:
Sannerligen, sannerligen säger
jag eder: Om I icke haven ätit
Människans sons* kött och
druckit hans blod, så haven I icke
liv** i eder.
Joh. l: 12.
* I st. f. att säga mitt kött, säger
han Människans sons kött, varigenom
han giver sitt tal ett högtidligare
eftertryck, i det han framställer sig
såsom Messias (se kap. 1: 51, 3: 13 L).
** d. v. s. liv i högsta mening, evigt
liv.
- I stället för att inlåta sig i
några förklaringar med anledning av
judarnas strid, upprepar Herren endast,
vad han sagt, och driver det än vidare
på sin spets, i det han nu icke blott
säger, att han giver sitt kött för
världens liv, utan ock förklarar, att de icke
kunna hava liv, därest de icke äta hans
kött.
- Herren fordrar trons lydnad
för det, som han talar. Att han nu
icke bara säger äta hans kött utan ock
dricka hans blod, därmed tillägger han
icke något nytt utan giver endast sitt
tal ett starkare eftertryck. Människan
betecknas i bibeln ömsom med uttrycket
kött (se t. ex. Luk. 3:6), ömsom med
uttrycket kött och blod (se t. ex. Matt.
16: 17). Det senare är fullständigare
och kraftigare. Och när Herren om sig
begagnar dessa uttryck, menar han
hela sin person såsom den
människovordne Guds Son. Därför kan han ock i v.
57 utbyta dessa uttryck och i stället
säga: Den som äter mig. Att slutligen
här icke är fråga om nattvarden, synes
av följande omständigheter: l:o) var
[–-]
{+—+} 450
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
