Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 7 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 7:
22-28. Evangelium enligt Johannes.
1 Mos. 17: 10 f. 3 Mos. 12: 3. Rom.
4: 11.
* Eller enligt en annan läsart:
Därför gav Moses eder o. s. v.
** Omskärelsen var ända från
Abrahams tid. Men Moses hade upptagit
den i sin lag, och då denna lag var
bestämmande för Israels folks liv, så
kunde man säga, att Moses hade givit
dem omskärelsen.
[-?f-]
{+¦f+} Att omskära var en lekamlig
gärning. Alldenstund omskärelsen skulle
ske på åttonde dagen efter barnets
födelse, så kom den ju ofta att ske på
sabbaten. Judarnas rabbiner lärde
ock, att sabbaten måste vika för
omskärelsen; och som skäl därför anförde
de, att omskärelsen var från fäderna
före Moses.
23. Om en människa tager
omskärelse på sabbaten, på det
att Mose lag icke må upplösas,*
på mig vredgens I därför, att
jag gjort en människa hel och
hållen helbrägda** på en sabbat?
* Om barnet icke omskures på
åttonde dagen, så bröts Mose lag. Därför
måste omskärelsen ske på den dagen,
även om den var sabbat. Alltså hade ju
Moses själv givit befallning om en
lekamlig gärning, om vilken han måste
veta, att den ofta skulle komma att
infalla på sabbaten.
** Frälsaren sluter från det mindre
till det större. Är det tillåtet, ja
befallt, att göra det mindre, så måste
det vara tillåtet att göra det större.
Förhuden betraktades av judarna
såsom något orent; genom dess
bortskärande vart en enskild lem på kroppen
frisk eller ren gjord; genom den
gärning, som Jesus hade gjort med den
lame i Betesda, hade en människa hel
och hållen blivit frisk. Detta var mer
än det förra och måste således kunna
göras på sabbaten med lika stor, om ej
större rätt än det förra. Att Herren
för övrigt med hela människans
hel-brägdagörelse menar hennes lekamliga
helbrägdagörelse, synes av
sammanhanget. Mannen var lam i hela
kroppen, därför blev hela mannen frisk
gjord. Om han även andligen vart
hel-brägdagjord, så var det en sak för sig,
vilken icke ingick med uti Judarnas
beskyllning mot Jesus, att han bröt
sabbaten.
24. Domen icke efter
utseendet,* utan domen den rättfärdiga
domen.**
Ords. 24:
23-25.
* d. v. s. det yttre skenet, enligt
vilket Frälsarens handling för judarna
framstod såsom ett sabbatsbrott.
** d. v. s. en dom efter sakens inre
verkliga väsen.
25. Då sade några av
Jerusalems inbyggare:* Är icke denne
den, som de** söka att döda?
Joh. 5: 18.
* Dessa, som bodde i Jerusalem,
hade bättre reda på rådsherrarnas anslag
än det i v. 20 omtalade folket, som
bestod av resande från landsorten.
** d. v. s. rådsherrarna.
26. Och se, han talar öppet,
och de säga ingenting till
honom. Icke hava väl rådsherrarna
förstått i sanning, att denne är
Kristus?*
* Man var alltså ännu icke alldeles
säker på, vad rådsherrarna tänkte. Att
de förut hade umgåtts med planer på
att dräpa honom, det visste man; men
man var ej säker, att icke ett omslag i
deras sinnesstämning möjligen nu hade
inträffat. Jämför v. 13.
27. Dock*
- denne veta vi,
varifrån han är, men när Kristus
kommer, känner ingen, varifrån
han är.**
Matt. 13: 55. Luk. 4: 22.
* Dock
- denne kan icke vara
Kristus, ty vadan han är, veta vi o. s. v.
** Med detta ord avse de icke
födelseorten, ty enligt profetian visste man
ju, var Kristus skulle födas (v. 42),
utan den närmaste härstamningen.
Folket hade nämligen den tron, att när
Messias komme, skulle ingen känna
hans fader eller moder. Nu kände man
ju Jesu föräldrar (se kap. 6:42).
Alltså kunde Jesus icke vara Kristus eller
Messias. Varifrån judarna hade fått
denna mening, är ovisst. Möjligen hade,
utom tron på Messias’ himmelska
härkomst (Mal. 3:1, Dan. 7:13), därtill
bidragit sådana ställen som Jes. 53: 2,
Mik. 5: 2.
28. Då ropade* Jesus, lärande
i helgedomen och sägande: I både
kännen mig och veten, varifrån
jag är ;** och av mig själv*** har
jag icke kommit; utan det gives
sannerligen en, som har sänt
mig; t och honom kännen I
icke.tt
[–-]
{+—+} 458
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
