Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 7 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
7:34-38. Evangelium enligt Johannes.
dens dagar skulle söka och ropa efter
Messias men icke finna honom, sedan
de en gång förkastat Jesus, som var
den verklige Messias, ehuru de’ej ville
tro det. Se anm. till kap. 8: 21, 24.
** Både på ordet jag och på det
följande ordet / ligger starkt eftertryck.
f Med allt edert sökande skolen I
icke kunna komma dit, där jag är, för
att hämta mig till eder räddning.
-
Somliga bibeltolkare fatta meningen
sålunda: »I skolen icke ens i eder nöd
kunna hava den trösten att genom
döden få komma till Gud, hos vilken jag
då är; ty från honom aren I för alltid
skilda.» Denna uppfattning ligger dock
mer fjärran från sammanhanget.
35. Då sade judarna*
sinsemellan: Vart ämnar den där**
fara, eftersom vi icke skola finna
honom? Icke ämnar han väl
fara till dem, som äro förspridda
bland grekerna,t och lära
grekerna ?tt
* d. v. s. rådsherrarna.
** Föraktligt säga de: den där.
f Ordagrant: grekernas förspridning.
Därmed förstås de bland hedningarna
här och där boende judarna. Överallt
i det romerska riket voro nämligen
judar bosatta.
-ft De framställa hånfullt den
tanken, att han, förkastad av sitt eget
folk, skulle giva sig ut i hednavärlden
bland de där boende judarna för att
genom dem komma i beröring med
hedningarna och bliva dessas lärare Dock
tro de själva icke på möjligheten därav.
36. Vad är detta för ett ord,
som han sade: I skolen söka
mig och skolen icke finna, och:
Där jag är, dit kunnen I icke
komma ?
37. Men på den sista,* den
stora** dagen av högtiden stod
Jesus och -ropade,t sägande: Om
någon törstar,tt så komme han
och drickelt*
3 Mos. 23:36. Jes. 55:1. Upp. 22:17.
* d. v. s. den åttonde. Se anm. till
v. 2.
** Denna dag var den högtidligaste
av alla. Man återvände då från löv-
hyddorna till templet. Dagen firades
såsom sabbat under stor glädje.
[-?f-]
{+¦f+} Ordformen i grundtexten uttrycker
ett upprepat ropande. Om uttrycket
ropa se anm. till kap. 1: 15.
tt Här liksom kap. 4: 14, 6: 35,
Matt. 5: 6 är fråga om andlig törst:
törst efter nåd och sanning.
f * Han komme till mig och mottage
den nåd och sanning, som han törstar
efter.
- Att Herren vid detta tillfälle
valde denna bild, kan (ehuru det är
ovisst) hava haft sin anledning i de
dagliga så kallade libationerna, som
under lövhyddohögtiden förekommo vid
morgonoffret. De bestodo däri, att en
präst med ett gyllene kärl om ungefär
1% liters rymd varje morgon
(åtminstone de sju egentliga festdagarna men
sannolikt även den åttonde) hämtade
vatten från källan Siloa samt under
lovsång och musik hällde det jämte vin i
två med hål försedda skålar, som stodo
på vänstra sidan om altaret. Denna sed
skall enligt rabbinerna hava haft sin
grund i Jes. 12: 3, vilka ord sjöngos av
folket vid libationen.
38. Den som tror på mig,* ur
hans buk skola, såsom skriften
har sagt, flyta strömmar av
levande vatten.**
* Genom tron på honom är det, som
drickandet sker.
** Något skriftställe av denna
ordalydelse finnes icke i G-amla testamentet.
Frälsaren säger icke heller: »såsom
det är skrivet», vilket uttryck alltid i
Nya testamentet brukas, när något
enskilt bibelställe anföres; utan han
säger: »såsom skriften har sagt», därmed
avseende, vad som läses på en mångfald
av bibelställen. Närmast tänker han väl
därvid på Jes. 58: 11, där det heter: Du
skall bliva lik en vattenkälla, vars
vatten icke tryter. Se dessutom Jes. 44: 3,
55: 1, Hes. 47: 1, 12, Sak. 13: 1,. 14: 8,
Joel 2: 28, 3: 18.
- Bilden är för
övrigt följande: Det druckna vattnet blir
i hans buk en källa, ur vilken
sedermera floder av levande vatten
strömma ut. Detta vill utan bild säga: Den
nåd och sanning, som den troende
genom tron upptagit i sitt inre liv av
Kristi fullhet (kap. 1: 14 f.), blir icke
instängd i honom själv, utan meddelar
sig i överflödande mått utåt till andra
till att stilla även deras
frälsningsbehov. Denna meddelelse sker genom
munnens bekännelse. Vi tro, därför tala vi
(2 Kor. 4: 13). Om uttrycket strömmar
[–-]
{+—+} 460
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
