Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 10 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes. Kap. 10:
22-29.
Somliga bibeltolkare antaga dock, att
han gjort en resa till Galileen.
23. Och Jesus gick omkring
i helgedomen i Salomos
pelargång.*
Apg. 3: 11.
* Med Salomos pelargång menas en
pelargång på östra sidan av
helgedomen, vilken pelargång enligt Josefus’
berättelse skall hava stått kvar från
det salomoniska templet. Att Jesus vid
detta tillfälle höll sig i pelargången,
berodde därpå, att det var vinter.
24. Då omringade judarna*
honom och sade till honom: Huru
länge håller du oss i spänning?**
Om dut är Kristus, så säg oss
det öppet.
* d. v. s. det mot Jesus fientliga
stränga judepartiet, i spetsen för
vilket stodo rådsherrarna och fariséerna
(se anm. till kap. 1: 19).
** Ordagrant: »Huru länge lyfter
du våra själar i höjden?» Detta
uttryck betecknar i allmänhet, att
själen hålles i ett spänt och upprört
tillstånd, vilket kan ske på många olika
sätt. Här syftar det på den ovisshet
och spänning, vari judarna befunno
sig, så länge de icke kunde få bestämt
besked om, vem Jesus var.
f Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet du.
25. Jesus svarade: Jag har sagt
eder det,* och I tron icke; de
gärningar, som jag gör i min
Faders namn,** dessa vittna om
mig.t
Joh. 5: 36.
* Herren hade om den saken talat
tillräckligt tydligt, om han icke hade
sagt det så direkt till dem som till den
samaritiska kvinnan (kap. 4: 26). Det
berodde därför på dem själva, att de
icke hade förstått det. De förhärdade
sig emot sanningen.
** d. v. s. å min Faders vägnar, på
hans uppdrag, såsom hans sändebud
och ställföreträdare.
t att jag är Kristus. Till det, som
han hade sagt dem, kom ytterligare
gärningarnas vittnesbörd, vilket gjorde
deras otro ännu mer uppenbar och
brottslig. Anmärkningsvärd är i alla
fall den omsorg, varmed Herren
undviker att inför fienderna bestämt
och tydligt uttala, att han är Kristus.
Jämför kap. 8: 24, 25. Han vill, att
de skola förstå det av hans ord och
hans gärningar. Se anm. till Matt.
16: 20.
26. Men I tron icke, emedan
I icke aren av mina får.*
Joh. 8: 47.
* Märk, att Herren icke säger:
Emedan I icke tron, så åren I icke av
mina får, u\an tvärt om. Att de icke
trodde, hade sin grund däri, att de icke
voro av hans får. Om de hade varit av
hans får, så skulle de hava trott på
honom. Av denna vers framgår alltså,
att Herren med sina får icke direkt
menar de troende utan alla efter
sanning och rättfärdighet törstande
människor. Sådana funnos både bland
judar och hedningar. Och de kändes igen
därpå, att de mottogo Jesus, blevo
troende och följde honom, när han kom
och kallade dem. Jämför kap. 8: 47.
27. Mina får höra min röst,*
och jag känner dem, och de följa
mig.**
Joh. 10: 3.
* de hörsamma den, när de få höra
den.
** de följa mig, när jag kallar
dem. Genom denna upprepade
beskrivning på sina får visar Herren ännu
bestämdare, att fariséerna icke äro av
hans får.
28. Och jag giver dem evigt
liv,* och de skola alls icke
förgås till evig tid, och icke skall
någon rycka bort** dem ur min
hand.t
* Se anm. till kap. 3: 36, 5: 24.
** Ordet uttrycker ett våldsamt
bortrövande.
f Att ingen skall kunna våldsamt
rycka fåren ur hans hand, därmed är
icke förnekat, att fåren kunna
självviljande gå bort från honom och
således förlora det eviga livet. Men i och
med det, att de så göra, höra de icke
vidare till hans får.
29. Vad Fadern har givit mig,
är större än allt,* och ingen kan
rycka det bort utur Faderns
hand.**
* Vad jag har fått av Fadern, det
är för mig större än allt; ingenting
kan därför vara för mig viktigare än
att bevara det. Enligt en annan läs-
[–-]
{+—+} 483
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
