- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
485

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 10 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Evangelium enligt Johannes. Kap. 10:
36-41.

36. sägen då I* till den, som
Fadern har helgat** och sänt ut
i världen: Du smädar, därför att
jag sade: Jag är Guds Son?t

* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet /; i motsats mot
skriften.

** Därmed betecknas den invigning,
som Gud givit honom till ämbetet att
vara Messias, på grund av vilken
invigning han är Guds Helige (Luk. 4:
34). Detta »helgande» har skett i
hiiri-melen vid hans utsändande och består
däri, att Fadern givit honom Anden
utan mått (kap. 3: 34) och förlänat
honom den nådens och sanningens
fullhet (kap. 1: 14) samt den messianska
makt (kap. 10: 18), som han behöft för
uppfyllandet av det messianska bud,
som han mottagit.
- Somliga
bibel-tolkare mena dock, att Herren med
»helgandet» åsyftar endast den
invigning till sitt ämbete, som han mottog
i sitt dop, varom se anm. till Matt. 3:
13. Med utsändandet skulle då icke
menas hans ankomst i världen genom
människoblivandet utan hans
uppträdande inför världen såsom Messias. Se
emellertid anm. till kap. 3: 34.

t Bevisningen i dessa ord är
följande: Skriften kan icke varda om intet.
Nu kallar hon människor för gudar,
utan att däri ligger någon hädelse.
Men om så är, hur kunnen då I säga,
att det ligger en hädelse däri, att jag
kallar mig Guds Bon, allra helst som
jag är något vida högre an de där
människorna, som kallas gudar.
-
Sedan Herren alltså ådagalagt, att i
hans ord icke låg någon hädelse, om
saken skulle dömas efter Guds ord, så
övergår han till att bevisa, att han
verkligen är den, som Gud helgat och
sänt i världen.

37. Om jag lämnar min Faders
verk*ogjorda, så tron mig icke.**

* d. v. s. de verk, som min Fader
gör. Se anm. till kap. 5: 20.

** I sådant fall vore det ett straff
-värt lättsinne att tro honom, när han
sade, att han och Fadern voro ett.

38. Men om jag gör dem, så
tron gärningarna,* om I än icke
tron mig,** på det att I mån
komma till insikt om och förstå,t
att Fadern är i mig och jag i
Fadern. 11

Joh. 14: 10 f. 17: 21 f.

* d. v. s, det vittnesbörd om mig,
som ligger i mina gärningar (kap 5:
36). Detta vittnesbörd bekräftade
sanningen av hans ord.

** d. v. s. om I icke tron min
person, och vad jag säger.

t fortfarande förstå.

tf Detta är alltså den enhet, om
vilken han talat i v. 30. Fadern är i
Sonen, såsom den där verkar de
gärningar, som Sonen gör, och Sonen är
i Fadern så till vida, som Fadern
(hans vilja, hans behag, hans ära) så
att säga är det element, i vilket
Sonens hela verksamhet rör sig. Jämför
anm. till kap. 3: 21.

39. Därför* sökte de** att
gripa honom,t och han kom
undan ur deras hand.tt

* d. v. s. till följd av detta försvar.
** likasom i kap. 7:30, 32, 44.

t för att ställa honom för rätta och
få honom dömd.

ff Uttrycket antyder, att de redan
så när hade honom i sin hand, när
han kom undan.

40. Och han gick åter* bort**
till andra sidan Jordan, till det
ställe,t där Johannes först var
döpande,tt och blev kvar där.t*

* Jesus hade förut en gång
uppehållit sig där. Se kap. 1:
26-28. Därför säger evangelisten, att han åter
gick dit.

** från Jerusalem. Därtill
föranleddes han av de judiska folkledarnas
allt jämt stegrade fiendskap, för
vilken han icke ville utsätta sig, förrän
hans stund var kommen.

f Varför Jesus gick just dit,
angiver icke evangelisten. En antydan
därom torde dock ligga i v. 41.

ff d. v. s. i Betania i Pereen. Där
var det ock evangelisten Johannes
själv hade lärt känna Jesus. Se kap.
1: 30 följ. Senare döpte Johannes på
ett annat ställe, nämligen i Ainon nära
Saleim (kap. 3: 23). Om uttrycket var
döpande se anm. till Luk. 4: 44.

f* Att han endast en kort tid blev
kvar där, synes av kap. 11: 8.

41. Och många kommo till
honom* och sade:** Johannes
gjorde intet tecken, men allt, vad
Johannes sade om denne,t var
sant.tt

[–-]

{+—+} 485
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0493.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free