Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 16 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes. Kap.
16:16-23.
så skulle det innebära, att Frälsarens
gång till Fadern vore villkoret för det
återseende, varom han talade, eller med
andra ord att hans förhärligande vore
villkoret för Andens meddelande (se
v. 7).
17. Då sade några av hans
lärjungar till varandra:* Vad är
detta, som han säger oss: En liten
tid, och I sen mig icke, och åter
en liten tid, och I skolen få se
mig, och: Jag går bort till
Fadern?**
* Att de fingo tillfälle att så tala
till varandra, antyder, att Frälsaren
här gjorde ett uppehåll i sitt tal. Märk,
huru efter de närmast föregående
trösteorden lärjungarnas bedrövelse, som
nyss alldeles förstummat dem (v.
5-6),
nu giver vika så mycket, att de börja
fråga visserligen icke honom men
varandra, vad han kan mena med orden
om sin bortgång. De hade trots
föregående frågor (kap. 13: 36, 14: 5) ännu
icke fått någon bestämd förklaring
däröver.
** Detta, som Herren sagt i v. 10,
förbinda de med det, som han sagt i v.
16, och allt blir dem såsom en gåta.
18. Då sade de: Vad är detta,
som han säger: en liten tid?* Vi
veta icke, vad han talar.
* Det är således det där ordet en
liten tid, som huvudsakligen gör allt
obegripligt för dem. Att Herren skulle
gå ifrån dem och komma igen, det var
väl i och för sig icke så obegripligt för
dem, (se kap. 14: 3). Men obegripligt
blev det genom det ordet: en liten tid.
19. Jesus märkte, att de ville
fråga honom,* och han sade till
dem:** Därom frågen I mellan
varandra, att jag sade: En liten
tid, och I sen mig icke, och åter
en liten tid, och I skolen få se
mig.
* De hade således icke talat högt
utan endast viskande.
** Han giver dem ingen förklaring
på deras egentliga fråga utan
framställer allenast, att den sorg, som förestod
dem, skulle vändas i glädje.
20. Sannerligen, sannerligen
säger jag eder: I skolen gråta*
och jämra eder,** men världen
skall glädjas; I skolen varda
be-drövade, men eder bedrövelse
skall varda till glädje.t
Ps. 30: 12.
* Grundtextens ord uttrycker
högljudd gråt. Se anm. till Luk. 19: 41.
** när jag går bort.
t när I åter fån se mig. Glädje
er-foro väl lärjungarna, när de sågo
honom vara uppstånden (kap. 20: 20),
men den ovanskliga glädje, om vilken
han här talar (se v. 22), fingo de ej,
förrän de hade mottagit Anden och i
denne sett honom på ett fullkomligare
sätt än någonsin förr.
21. När kvinnan föder barn,
har hon bedrövelse, emedan
hennes stund* har kommit, men när
hon har fött barnet, kommer hon
icke mer ihåg sin vedermöda för
den glädjens skull, att en
människa blivit född till världen.
* den åt henne av Gud bestämda
stunden, då hon skall genomgå denna
pina. Även i Gamla testamentet
begagnas bilden av den födande kvinnan
såsom uttryck för en sorg, som vändes i
glädje. Se Jes. 21:3, 26:17, 66:7, Hos.
13: 13, Mik. 4: 9 f.
22. Även I haven alltså nu
bedrövelse; men jag skall åter se
eder,* och edert hjärta skall
glädjas, och eder glädje tager** ingen
ifrån eder.
Jes. 66: 14.
* Detta är allenast ett annat ut:
tryck för: komma till eder (kap. 14:28).
** Herren talar om det
tillkommande, såsom vore det närvarande.
23. Och på den dagen*
skolen T icke bedja mig** om något.
Sannerligen, sannerligen säger
jag eder: Om I bedjen Fadern
om något, så skall han giva eder
det i mitt namn.t
Joh. 14: 13, 15: 16.
* då jag kommer åter till eder och
förbliver hos eder genom Anden.
Jämför v. 26. Hela innehållet av denna
vers visar, att Herren med dagen för
sin återkomst till lärjungarna
svårligen kan mena sin uppståndelses dag.
Jämför anm. till v. 16.
[–-]
{+—+} 623
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
