Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 16 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes. Kap. 16;
27-32.
och folket var så angeläget om deras !
förböner, att det ock betalade för att
erhålla dem (Mark. 12:40). Ett
sådant betraktelsesätt är det Herren här
åsyftar. Någon så beskaffad förbön
behövde lärjungarna icke, alldenstund
Fadern själv hade dem kära. Men att
Herren annars i sitt upphöjda
tillstånd vill bedja och verkligen beder
med dem och för dem samt således med
sina förböner följer dem även i deras
verksamhet för hans namn, det synes
av sådana ställen som kap. 14: 16, Eom.
8: 34, Hebr. 7: 25.
- En bild av detta
kan man få se nästan i varje hem.
Det händer ofta, att barn, när de vilja
bedja sin fader om något, försöka att
skjuta modern framför isiig såsom
förebed jer ska. När detta beror på ett
missförstånd av fadershjärtat, måste
modern svara: »Bed honom själv; icke
skall jag bedja för dig; han själv har
dig kär.» Men detta hindrar icke, att
hon annars .gärna bedier citeras fadter
med dem och för dem. Hon säger blott
ifrån sig en sådan förbön, som skulle
bero på ett orättvist misskännande av
faderns kärlek.
** Dessa ord visa, att Herren med
de orden: »Fadern själv har eder
kära», icke menat den allmänna kärlek,
varmed Gud älskar hela världen, utan
det särskilda faderliga välbehag, som
han har till dem, som älska Jesus. Se
för övrigt anm. till kap. 14: 21.
t Deras kärlek hade sin rot i tron.
Men trons utveckling och fullkomning
berodde på den kärlekSigemenskap, i
vilken de stodo till honom. Man kan
aldrig lära att älska Jesus annorledes
än därigenom, att man tror på honom;
men man kan aldrig lära känna
honom fullkomligt annorledes än
därigenom, att man älskar honom. Tron
föder kärlek, och kärleken föder en
förökad tro. Därför sättes här tron efter
kärleken.
- Om betydelsen av
grundtextens uttryck se för övrigt anm. till
kap. 3: 18.
28. Jag har gått ut* från
Fadern och kommit i världen ;**
åter lämnar jag världen och går
till Fadern.t
* Se anm. till kap. 8: 42.
** Jämför kap. 3: 19, 9: 39, 12: 46.
f Såsom hans gång till Fadern
innebär en övergång från det lekamliga
jordelivet till att vara hos Gud i
härlighet, så innebär hans utgång från
Fadern en övergång från himmelsk och
härlig tillvaro hos Gud till den jor-
diska tillvarelsen i ringhet. Ett sådant
förutvarande hos Fadern utsäges
aldrig i bibeln om någon människa. Det
tillkommer endast Kristus, såsom den
där är Guds Son i högsta mening. Se
ock Apg. 3: 21.
29. Hans lärjungar sade: Se,
nu* talar du öppet och säger
intet förtäckt ord.
* redan nu, ehuru du nyss sagt, att
du först framdeles skall göra det.
30. Nu veta vi, att du vet
allt* och icke har behov, att
någon frågar dig;** därför tro vi,t
att du har utgått från Gud.
Joh. 17: 25.
* eftersom du genomskådat våra
hjärtan och sett, vilka frågor som där
rörde sig.
** alldenstund du på förhand vet,
vilka tankar och frågor som röra sig i
en människas inre, utan att hon
uttalar dem. Se kap. 2: 25.
t Deras tro begynte icke först nu,
men de fingo en ny grund för sin tro,
att han var utgången från Gud.
31. Jesus svarade dem: Nu*
tron I.
* Det ligger i grundtexten eftertryck
på ordet nu, såsom ville Herren säga:
Ja, nu tron I, men ack det skall ej
dröja länge, förrän eder tro vacklar
igen.
- Orden kunna även fattas
såsom en fråga: Nu tron I? Meningen
blir i alla fall densamma.
32. Se, det kommer en stund,
och hon har kommit,* att I
Tar-den förskingrade,** var och en
till sitt,t och lämnen mig allena;
och jag är icke allena, ty Fadern
är med mig.
Mark. 14: 27. Joh. 8: 16.
* den var så nära förestående, att
den kunde betraktas, såsom vore den
redan inne.
** Lärjungarnas flykt (Mark. 14:
50) var ett bevis därpå, att deras tro
icke bestod provet, när det som mest
gällde. Den upphörde väl icke (Jämför
Luk. 22: 32), men den var för svag att
uthärda den förestående anfäktningen.
f När Jesus vart gripen i
Getsema-ne, flydde lärjungarna åt skilda håll
(se Matt. 26:31, 56), var och en till
[–-]
{+—+} 625
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
