Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 18 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 18:27.
Evangelium enligt Johannes.
sig under förhöret inför Kaifas. Denna
översättning är dock oriktig.
Föreöka vi nu en, på jämförelse
mellan de särskilda evangelisternas
berättelser grundad, framställning av Petrus’
fall, så torde förloppet därvid hava
varit följande: Jesus fördes till Hannas.
Johannes och Petrus följde efter.
Petrus höll sig dock på långt avstånd
efter den skara, som förde Jesus (Matt.
26: 58, Mark. 14: 54, Luk. 22: 54).
Johannes däremot gick troligen med
skaran. Till följd av bekantskap med
översteprästen slapp han ock strax med
in på översteprästens -gård. När han
nu där såg sig om efter Petrus och
saknade honom, ehuru han visste, att
också han hade följt med, så vände han om
till porten. Där utanför träffade han
Petrus och övertalade dörrvakterskan
att släppa in honom. Johannes gick
därpå in i den sal i palatset, där
förhöret med Jesus hölls. Petrus däremot
satte sig på gården vid en där uppgjord
koleld mitt bland rättstjänarna och
översteprästens trälar (Matt. 26: 58,
Mark. 14: 54, Joh. 18: 18, Luk. 22: 55).
Då kom en tjänstekvinna fram till
honom (Matt. 26:69, Mark. 14:66, Luk.
22: 56). Denna tjänstekvinna var
dörrvakterskan (Joh. 18: 17), som nu vid
porten blivit avlöst av en annan och
kommit in på borggården. När hon såg
Petrus vid kolelden, spände hon
ögonen skarpt på honom (Luk. 22: 56). Hon
tyckte sig känna igen honom, att hon
hade sett honom någon gång i sällskap
med Jesus; och misstänkande, att han
var en av Jesu lärjungar, vilket hon
icke hade tänkt, när hon släppte honom
in, sade hon: Icke är väl även du en av
den där människans lärjungar? Denna
tvekande fråga återgives av Matteus
och Markus icke såsom en fråga utan
såsom ett påstående: Även du var med
Jesus, galileern (Matt. 26: 69, Mark.
14: 67), vilket antyder, att om hon ock
framställt sina ord i en tvekande
frågas form, så hava dock både Petrus och
de andra (se Luk. 22: 56 och anm.
därtill) fattat dem såsom ett påstående, att
han var en Jesu lärjunge. Nu nekade
Petrus inför alla (Matt. 26: 70) och
sade: Jag vet icke, ej heller förstår jag,
du
- vad säger du för något? (Mark.
14: 68). Emellertid slog honom hans
samvete, och han gick för att komma
ut på förgården (Mark. 14:68). Men
i själva portgången träffade han en
annan tjänstekvinna (Matt. 26: 71 samt
anm. till Mark. 14: 68). Denna
tjänstekvinna var sannolikt den dörrvakters-
ka, som hade avlöst den förra. Hon
saide till de kringstående: Denne är en
av dem (Mark. 14:69). Matteus
återgiver hennes ord mindre noggrant
(Matt. 26:71). Att hon sade: en av
dem, antyder, att hon just höll på att
tala med de kringstående om Jesus och
hans lärjungar, när hon fick se Petrus
komma. Så snart hon nu märkte Petrus,
avbröt hon samtalet, pekade på Petrus
och sade: Se där
- där är en av dem.
När de andra, förvånade över hennes
ord, med frågande och undrande blickar
så<go på Petrus (Joh. 18:25 och anm.
därtill), förnekade Petrus för andra
gången och sade, bekräftande sina ord
med en ed: Jag känner icke människan
(Matt. 26: 72). Medan detta tilldrog
sig, fördes Jesus från Hannas till
Kaifas, hos vilken det Stora rådet
församlade sig (Joh. 18: 24, Matt. 26: 57, Luk.
22: 66). Huruvida Petrus nu verkligen
gick ut på förgården, dit han ämnat
sig, eller strax i portgången vände om
och gick in på borggården igen, det kan
ej med säkerhet avgöras. Se anm. till
Mark. 14: 68. Markus’ ord: »Han gick
ut på förgården», kunna nämligen
fattas så, att han lämnade borggården för
att gå ut på förgården, utan att det
därför är sagt, att han verkligen kom dit
ut. I vad fall som helst kom han åter
in på borggården. Vid pass en timme
hade gått efter der andra förnekelsen
(Luk. 22: 59), då en cräl, en frände till
Malkus, trädde fram och sade till
Petrus: Såg jag dig icke i trädgården med
honom? (Joh. 18: 26). Sedan vände han
sig till de kringstående och sade: För
sanning, även denne var med honom, ty
han är ock en galileer (Luk. 22: 59).
Däri instämde dessa, vände sig till
Petrus och sade: I sanning är även du en
av dem, ty även ditt tal gör dig
uppenbar (Matt. 26:73, Mark. 14:70). Då
vart Petrus så överväldigad, att han
begynte förbanna sig och svärja: Jag
känner icke denna människa, om vilken
I talen (Mark. 14: 71). Nu gol en tupp.
Petrus kom ihåg Jesu ord: Förr än
tuppen har galit två gånger, skall du
tre gånger förneka mig. Ovillkorligt
fördes hans ögon därvid på Jesus, som
stod där inne i den mot gården öppna
pelarsalen. I det samma vände Jesus
sig om. Deras blickar möttes (Luk.
22: 61). Petrus brast i gråt och sprang
ut (Mark. 14:72, Matt. 26:75, Luk.
22: 62). Fattar man förloppet på detta
eller liknande sätt, så försvinner varje
ap^r av motsägelse mellan de olika
evangelisternas berättelser.
[–-]
{+—+} 536
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
