- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
608

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 10 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 10:
1-9.

Apostlarnas gärningar.

10 Kapitlet.

Kornelius’ syn (v. 1-8). Petrus’ syn (v.
9-20).
Petrus mottager sändebuden från Kornelius
(y. 21-23), far till Cesarea (v. 23-24).
Kornelius tager emot honom (v.
25-27). Petrus
frågar Kornelius, varför han skickat efter honom
(v.
28-29). Kornelius gör reda därför (v. 30
-33). Petrus predikar om Jesus (v. 34-43).
Kornelius och de, som äro samlade hos honom,
få den helige Anden och varda döpta (v. 44
-48).

V.
34-43 episteltext annandag påsk. [-42-48-]
{+42—48+} episteltext annandag pingst.

Men en viss man i Cesarea, vid
namn Kornelius, en
hövits-man av den sk kallade italienska
krigsskaran,*

* I Cesarea voro förlagda fem
kohorter (bataljoner, se anm. till Matt.
27:27) romerska soldater. Varje
kohort stod under överbefäl av en
tri-bun (kiliark, se anm. till Mark. 6: 21).
Under tribunerna stodo centurioner (se
anm. till Matt. 8:5). En sådan
centu-rion var Kornelius.

2. from och fruktande Gud*
med hela sitt hus, givande många
allmosor åt folket och bedjande

till Gud alltid
-

* Huruvida Lukas med detta
uttryck velat säga, att Kornelius var en
s. k. portens proselyt (se anm. till Joh.
12: 20), eller endast att nan var en
om judendomens sanning övertygad
hedning, som dyrkade Jehovah, det må
lämnas ovisst. För den förra
uppfattningen talar hans iakttagande av
judarnas bönetimmar (v. 30). Till stöd
för den senare har man anfört, att
han i v. 28, 45, kap. 11: 1, 18, 15: 7
betecknas rätt och slätt såsom
hedning i likhet med hans vänner och
anförvanter.

3. han såg tydligen i en syn,
ungefär vid nionde timmen* på
dagen, en Guds ängel kommande
in till honom och sägande till

honom: Kornelius!

* d. v. s. kl. 3 e. m. Se v. 30.

4. Men han fäste ögonen på
honom och vart förfärad och
sade: Vad är det, Herre?* Men
han sade till honom: Dina böner
och dina allmosor hava stigit upp

till hågkomst inför Gud;**

* Se anm. till v. 14.

** Böner och allmosor framställas
såsom uppstigande från människan till
Gud och dragande hans
uppmärksamhet till henne, så att han kommer ihåg
henne. Det grekiska ord, som här är
översatt med »hågkomst», begagnas i
de sjuttio uttolkarnas översättning av
Gamla testamentet för att beteckna den
del av spisoffret, som förbrändes, och
som tänktes genom sin vällukt ådraga
den offrande Guds uppmärksamhet, så
att Gud likasom »komme ihåg honom».
Se 3 Mos. 2: 2, 9, 16, 5: 12, 6: 15 m.
fl. Med anledning därav hava somliga
bibeltolkare trott, att Kornelius’
»böner och allmosor» här framställas såsom
ett slags minnesoffer inför Gud. Denna
uppfattning synes icke vara osannolik.
Böner och allmosor betraktas även
annorstädes både i Gamla och Nya
testamentet såsom offer. Jämför t. ex. Ps.
141: 2, Fil. 4: 18, Hebr. 13: 15 f.

5. och sänd nu män till Joppe
och skicka efter en vise Simon,
som kallas med tillnamnet Petrus.*

Joh. 1: 42.

* Detta tillägg visar, att Petrus var
alldeles obekant för Kornelius.

6. Denne gästar hos en viss
Simon, en garvare, som har ett
hus vid havet.*

* d. v. s. vid Medelhavet.

7. Men när ängeln, som
talade med honom, hade gått bort,
kallade han till sig två av
sina tjänare samt en gudfruktig
krigsknekt* av dem, som
ständigt voro hos honom,**

* Krigsknekten hade samma
sinnelag som befälhavaren. Och just en
sådan krigsknekt skulle Kornelius
naturligtvis utse för ett sådant ärende.

**som utgjorde hans ständiga
uppvaktning;

8. och sedan han hade förtäljt
alltsammans för dem, sände han
dem bort till Joppe.

9. Men dagen därefter,
medan de voro på väg och kommo
nära staden, gick Petrus upp på
taket* för att bedja omkring

sjätte timmen.**

* Judarna i Palestina, likasom
ös-terlänningarna i allmänhet, hade platta

[–-]

{+—+} 608
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0616.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free