Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 16 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Apostlarnas gärningar.
Kap.
16:22-33.
klart, att pretorerna icke med egna
händer utan genom sina tjänare sleto
av apostlarna deras kläder.
f Se 2 Kor. ill: 25, 1 Tess. 2:2.
Paulus och Silas hade väl nu genom
att åberopa sig på sin romerska
medborgarrätt kunnat förekomma denna
misshandel. Jämför kap. 2:2: 25. Men
de gjorde det icke.
23. Och när de hade givit
dem många slag, kastade de dem
i fängelse, sedan de hade bjudit
fångvaktaren att säkert förvara
dem.
2é. Och denne, när han hade
fått ett sådant bud, kastade dem
i det inre fängelset och satte fast
deras fötter i stocken.
25. Men vid midnatten bådo
Paulus och Silas och lovade Gud
med sång,* men fångarna hörde
på dem.
Matt. 5: 12. Apg. 4: 31.
* »Benet känner ingenting i
stocken, när hjärtat är i himmelen.»
(Ter-tullianus.)
26. Men plötsligen vart en
stark jordstöt, så att fängelsets
grundvalar skakades, men strax
öppnades alla
.dörrarna,* och
allas bojor** lossades.
Apg. 5: 19, 12: 7.
* alla dörrar ända intill det innersta
rummet, där Paulus och Silas sutto.
** icke blott Paulus’ och Silas’ bojor
utan alla fångarnas.
27. Men fångvaktaren
vaknade upp ur sömnen, och när han
fick se fängelsets dörrar
öppnade, drog han ett svärd* och
ämnade döda sig själv, troende, att
fångarna hade flytt sin kos.
* Det var farligt för en
fångvaktare att låta fångar komma undan. Se
kap. 12: 19.
28. Men Paulus* ropade med
hög röst, sägande: Gör dig själv
intet ont; ty vi äro allesammans
här.*
* som säkert av fångvaktarens
förtvivlade rop hörde, att han tänkte
dräpa sig själv.
** Ingen enda hade flytt, ehuru de
väl hade kunnat det. Det under, som
skett, uppfyllde deras hjärtan med en
sådan helig bävan, att ingen kom sig
för att fly.
29. Men han begärde* ljus**
och sprang in och vart bävande
och föll ned för Paulus och Silas;
* Han lopp in i sin bostad och
begärde av sitt husfolk.
** Grundtextens ord står i flertal.
Flere lampor tändes. Fångvaktarens
husfolk följde med (v. 32), bärande
var sin lampa, för att grundligt
genomsöka hela fängelset.
30. och sedan han hade fört
dem ut, sade han: Herrar, vad
måste jag göra, att jag må varda
frälst ?*
Apg. 2: 37. Luk. 3: 10 följ.
* Han hade förut hört dem predika
om frälsning genom Jesus, och nu
frågar Kan, vad han skall göra för att
vinna denna frälsning.
31. Men de sade: Tro på
Herren Jesus,* och du skall varda
frälst, du och ditt hus.**
Apg. 2:38, 15:11. Joh. 3:16 136,
20:31.
* om vilken du hört oss predika.
** Tro, och du skall varda frälst
-
det gäller både dig och ditt hus.
Något löfte, att hans husfolk skulle
bliva frälst genom hans egen tro,
innehålla apostelns ord icke.
32. Och de talade Herrens ord
till honom samt till alla dem, som
voro i hans hus.*
* Dessa hade alltså följt med
honom in i fängelset (v. 29).
33. Och han tog dem till sig
denna timme på natten och
tvättade deras sår* och vart strax
döpt,** han själv och
allesammans, som tillhörde honom.
* Ordagrant: tvättade dem från
slagen, d. v. s. han tvättade bort
blodet, som hade flutit ur såren efter
slagen.
** på samma ställe, där han tvådde
deras sår. Då det var midnatt, så är
icke att tänka, att de .’gått ut till den
utanför staden flytande floden (v. 13).
Detta framgår även av själva ordala-
[–-]
{+—+} 643
–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
