Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 22 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
22:1-11.
Apostlarnas gärningar.
22 Kapitlet.
Paulus försvarar sig inför folket (v.
1-21).
Judarna» ursinne förmår översten att anställa
pinligt förhör med honom, vilket dock
före-kommes därigenom, att han får veta, att Paulus
är romersk medborgare (v.
22-29). Översten
för Paulus inför Rådet (v. 30).
T män, bröder och fäder,* hören
-*-mitt försvar nu inför eder.
* Se anm. till kap. 7: 2. Uttrycket
bröder syftar på de närvarande
judarna i allmänhet; med ordet fäder
tilltalar aposteln särskilt de rådsherr*ar,
som han såg i hopen.
2. Men när de fingo höra, att
han talade till dem på det
hebreiska tungomålet, iakttogo de
ännu mer stillhet. Och han sade:
3. Jag är en judisk man, född
i Tarsus i Cilicien, men uppfödd
här i staden, vid Gamaliels
fötter* uppfostrad efter vår
fäder-nelags stränghet, varande en
iv-rare för Gud, såsom I alla aren
i dag.**
2 Kor. 11:22. Apg. 5:34. Rom.
10:2. Gal. 1:14. Apg. 8:3, 26:9 f.
* Lärjungar plägade sitta antingen
på marken eller ock på bänkar, medan
deras lärare satt på en hög stol eller
kateder. Stundom stodo de, vilket,
enligt den gamla judiska sägnen, särskilt
skall hava varit fallet med Gamaliels
lärjungar. Men i vad fall som helst
be-funno åe sig vid lärarens fötter.
** Märk, huru han tyder deras
fiendskap till det bästa.
4. Och denna vägen* har jag
förföljt intill döds,** bindande
och överlämnande i fängelser
både män och kvinnor,
Apg. 8: 3, 26: 9 följ.
* d. v. s. den kristna tron. Se anm.
till kap. 9: 2.
** d v. s. ända därhän, att de
troende skulle varda dödade.
5. såsom ock översteprästen
är mitt vittne och hela de äldstas
Eåd, av vilka jag också hade
mottagit brev till bröderna* i
Damaskus, då jag for för att fora
även dem, som voro där, bundna
till Jerusalem, på det de skulle
varda straffade.
Apg. 9:H f.
* de judiska synagogförsamlingarna
(kap. 9: 2). Att han kallar judarna
bröder, därom se anm. till kap. 2:29.
6. Men det hände mig, att när
jag vandrade och kom nära
Damaskus, kringstrålade mig
plötsligen vid middagstid ett starkt
ljus från himmelen,
Apg. 9:3 t, 26:12 följ. 1 Kor. 15:8.
7. och jag föll till marken och
hörde en röst, som sade till mig:
S&ul, Saul, varför förföljer du
mig ?
8. Men jag svarade: Vem är
du, Herre ? Och han sade till mig:
Jag är Jesus, nasareern, som du
förföljer.
9. Men de, som voro med mig,
sågo väl ljuset, men rösten av
den, som talade med mig, hörde
de icke.*
* I kap. 9: 7 står det, att de hörde
rösten, här åter att de icke hörde
densamma. Då det är otänkbart, att Lukas
vid berättelsen om en så viktig
händelse skulle hava lämnat två varandra
rakt motsatta uppgifter, så är klart,
att han med rösten i kap. 9: 7 menar
något helt annat, än vad Paulus
därmed menar i sitt tal här. Paulus’
följeslagare hörde rösten, ljudet, men de
hörde icke, vad denna röst sade.
Således har med full sanning kunnat
sägas, både att de hörde, och att de icke
hörde rösten. Ett alldeles likartat fall
omtalas i Joh. 12:
28-29. Se anm. till
detta ställe.
10. Men jag sade: Vad skall
jag göra, Herre? Men Herren
sade till mig: Stå upp och gå till
Damaskus, och där skall det
varda talat till dig om allt, som är
dig ålagt att göra.
11. Men då jag till följd av
glansen av detta ljus icke kunde
se, leddes jag vid handen av dem,
som voro med mig, och kom till
Damaskus.
[–-]
{+—+} 668
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
