Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskt samhälle. De judiska synagogorna blevo samlingsplatsen, där
e-vangelii förkunnare uppträdde med läran om frälsningen i Kristus.
Det är lätt att se Guds ledning i detta närmande mellan Guds
eigen-domsfolk och den hedniska världen samt i samma folks inflytande på
gudsbegreppets uppfattning, varigenom en brygga blev slagen för
kristendomen. Vid tiden för Kristi ankomst hade romerska lagar och
samfundsinrättningar ännu närmare förbundit folken, på samma gång
grekiskan, som genom Alexander den store blivit ett världspråk, på
det litterära området öppnade en annan väg, på vilken kristendomens
läror spriddes till jordens alla ändar. Österlandet, Grekland och Rom
räckte varandra handen över den döende frälsarens huvud, då på
hebreiska, grekiska och latin denna inskrift sattes på hans kors: ."Jesus
från Nasaret, judarnas konung."
Nödvändigheten av Kristi människoblivande innebäres i första
rummet uti Guds eviga beslut att utgiva och i världen sända sin Son.
Det som är Guds uppsåt och vilja ijiåste ske. Om sagda nödvändighet
yttrar biskop Björling i sin teologi: "Ingen syndare kunde frälsa sig
själv och än mindre hela människosläktet från synden samt åter
förvärva liv och salighet. Härtill fordras väl en människa, emedan
endast en människa kunde gottgöra vad människan brutit, men det
fordrades en människa, vars gottgörelse kunde hava den renheten och
omfattningen, att den kunde komma hela det syndiga människosläktet
till godo samt i detsamma ingjuta liv och salighet; och emedan ingen
skapad varelse kunde äga dessa egenskaper eller fylla dessa villkor,
så måste Gud själv, såsom människa, utföra frälsningen."
Skriften framhåller, att medlarekallet är oskiljaktigt från
lydnaden för och uppfyllelsen av den lag, som Gud satt människan före.
Denna lydnad såväl som lidandet och döden, vilka syndaskuldens
avplanande å släktets vägnar förutsätter, måste förverkligas och utstås av
en mänsklig varelse. Medlaren och återlösaren måste vara en
människa (Rm. 5: 12—21; 1 Kor. 15: 45, 47;G1. 4: 4, 5; Eb. 2: 9, 14; 1
Tm. 2: 5). Frälsningen såsom ett fortgående verk göres beroende av
frälsarens ömhet, deltagande och omvårdnad. Den som så skall ägna
sig åt människan, måste känna henne i hennes prövningar, frestelser
och lidanden, måste av erfarenhet själv känna det mänskliga livet
samt hava levat det (Eb. 2: 17, 18; 4: 15, 16). Genom Adams fall
hade mänskligheten vanärats och neddragits i elände. Hon måste
höjas och upplyftas genom sitt nya huvud, hos vilket renhet och
fullkomlighet i livet är den högsta ära och prydnad för släktet samt en
465
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
