Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nederländske teologen /. /. van 0östersee yttrar följande
tankvärda ord: "Den syndiga människovärldens återlösning har sin grund
uti en gudomlig frälsningsplan, som uppgjordes före världens
grundläggning, blivit genomförd under tidernas lopp och har Kristus till
medelpunkt. Denna plan åsyftar ingenting mindre än allas deras
e-viga frälsning, som beträda den av Gud bestämda livets väg, men
också endast deras, och det icke på grund av deras förtjänst eller
värdighet, utan blott av Guds fria nåd i Kristus, av vilken syndaren är
uteslutande beroende för sin frälsning. Det är därför med full rätt, som
tron bekänner sig till den tröstefulla läran om en personlig utkorelse
till frälsning, på samma gång trosläran erkänner sin oförmåga att
fullkomligt loda detta djup och därför söker framför allt att fatta
frälsningsbeslutet i det ljus, som från historien och erfarenheten faller
på denna uppenbarade hemlighet."*)
En plan innebär fastställandet av ett bestämt mål som skall
uppnås, val av lämpliga medel för målets uppnående samt användningen
av de valda medlen på ett sådant sätt, att det avsedda målet verkligen
upphinnes.
Frälsningsplanen måste betraktas i förbindelse med andra Guds
planer t. ex. skapelseplanen. För vilket ändamål skapade Gud
världen och särskilt människan? Man har sagt, att om Gud med vad han
gör skulle ytterst och i första rummet avse sig själv, så vore han
självisk eller egoistisk. Detta vore utan tvivel sant, om Gud vore ett
väsen i alla hänseenden lik oss. Om ingen och intet högre finnes än Gud
och Gud på den grunden blir det högsta goda för oss i våra
handlingar, vem och vad blir då det högsta goda för Gud i hans verksamhet,
då ingen högre är än han, om icke Gud själv? Såsom subjekt måste
han i första hand vara sitt eget objekt. Detta blir nu händelsen i alla
■*) J. J. van Oostersee. Christian Dogmatics. Vol. II. 446.
469
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
