Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristi medlareverk är det av Gud valda medlet, genom vilket han
fullbordar sin frälsningsplan, i första hand så långt det gäller denna
plans första moment.
Däremot äro meningarna delade, när frågan blir, för hur stor del
av människosläktet Kristus såsom medlare levat och dött. Somliga
hava hållit före, att Gud genom ett lika evigt beslut, som det att
skapa människan, tillåta fallet och bereda en återlösning för en del av
. de fallna, fastställt eller förutbestämt, att återlösningen icke skulle
gälla en viss grupp av de fallna. Denna åskådning har av några
tillspetsats så, att Gud allra först beslutat någras frälsning och andras
förtappelse, varav följden då blir, icke blott att återlösningen, som
förutsätter en skapelse och ett fåll, utan att själva skapelsehandlingen
och, vad mera är, synden eller fallet och den eviga fördömelsen
bliva naturliga följder av Guds första beslut att frälsa några och
fördöma andra, ty för att hava några att vare sig frälsa eller fördöma, så
måste dessa först skapas, och för att någon anledning måtte finnas till
vare sig frälsning eller fördömelse måste med nödvändighet ett fall
ske, synden måste bliva verklighet, synden kräves såsom’ en
nödvändighet av Gud själv. På så sätt blir Gud icke blott skapelsens och
å-terlösningens grund, utan även syndens och den eviga fördömelseris
yttersta grund eller orsak, vilket kommer rakt i strid med en rätt
uppfattning av Guds väsen. Enligt denna uppfattning, kallad
supralap-sarism, är en del av mänskligheten genom Guds eget ovillkorliga
beslut oåterkalleligen hemfallen åt evig undergång och utesluten ur
frälsningsplanen. Utgår man åter från den synpunkten att Gud evigt
beslutat att genom Jesus Kristus återlösa människan, som han skapat
till sin avbild sitt eget namn till pris och som genom eget förvållande
med Guds tillstädj else fallit i synd, så kan väl näppeligen någon
grupp av släktet falla utom medlareverkets svär. Skriften lär i
tydliga och bestämda ordalag en allmän försoning, men även bortsett från
uppenbarelsens bestämda och klara talesätt, hur skulle medlarens
verk kunna inskränkas till en grupp blott av släktet? Försona är att
tillfredsställa rättmätiga krav, att genom antagligt och godkänt
veder-mäle gottgöra förbrytelser, vare sig detta göres av förbrytaren i egen
person eller i hans ställe av en löftes- eller borgesman. Den synd, som
genom Kristus skulle försonas, var människåns. Vilken människas?
Man svarar: alla människors. Välan, men då måste vi i alla fall
börja från början, och uppmärksamheten i första rummet riktas på
den första synden i människovärlden, ursynden, överträdelsen av
471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
