Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
re, Faderns "härlighets återsken, hans väsens avbild", maktens
innehavare, änglars tillbedjan, själv oföränderlig, Gud och Herre, "blev
delaktig av kött och blod" (haima kai sarks), för att han genom sin
död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är
djävulen, och göra alla dem fria, som hela sitt liv igenom av
fruktan för döden varit hemfallna till träldom, ty änglar tager han sig ju
icke an; det är Abrahams säd, som han tager sig an" (Eb. 2: 14—16).
"Kött och blod" (Mtt 16: 17; Gal. 1: 16; Ef. 6: 12) är ett annat
uttryck för människan eller människonaturen ur synpunkten av dess
svaghet, vanmakt eller förvändhet genom synden. Denna natur antog
Guds Son för att genom lidande och död frälsa människorna och
försona folkets synder, själv utan synd; för att "göra om intet djävulens
makt", d. v. s. "krossa ormens huvud." "Blev uppenbarad i köttet,"
d. v. s. i människonatur. Gud blev människa. Detta är alla unders
under, den axel, kring vilken världshändelsernas hjul svänger. Samme
apostel påstår, att detta människoblivande är en handling av
självuppoffring från Logos’ sida, Guds enfödde Son, den enfödde Guden.
Det är första steget på förnedringens stig, ja, i viss mening det enda,
ty de övriga följde naturligt och oundvikligt av detta. "Han som var
till i Gudssképnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom
ett byte, utblottade (ekenåse) sig själv, i det han antog
tjänareskepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes
måtto vara såsom en människa" (Fil. 2: 6, 7). Guds Son är Faderns
härlighets återsken och hans väsens avbild (Eb. 1: 3) samt var före
världens grundläggning i besittning av en härlighet hos Fadern (Jh.
17: 5). Då han såsom Logos antog människonatur och kom i världen
såsom allas tjänare, var detta för honom ett nytt, ett annat
tillvarelse-och verksamhetssätt. Vem kan ens föreställa sig hans tillvarelsesätt
och verksamhet såsom Guds av evighet enfödde Son hos Fadern,
jämfört med det som han, för vår frälsnings skull, underkastade sig såsom
Jesus av Nasaret, såsom Marias son!
Logos blev människa. Man har tänkt sig, att en metamorfos
försiggått, och att Ordet förvandlats till kött. Men det som förvandlas
är icke längre till i sin förra gestalt. En transmutation eller
transsub-stantiation innebär en substansförändring. Om en apa övergår till
människa, så finns det exemplaret av apa icke mer; om brödet i
nattvarden genom presterlig välsignelse förvandlas, så är det icke
längre bröd, ’utan, Kristi verkliga kropp, således en ny, en annan substans.
I denna mening kunde Ordet aldrig bliva kött. Vad hade det då bli-
484
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
