Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristus. Det säges icke: Den mänskliga naturens svett var
såsom blodsdroppar, fallande på marken, utan Jesu Kristi, den
gudä-mänskliga personens svett. Jesus säger icke: Sannerligen säger min
gudomliga natur: I dag skall du vara med mig i paradiset", utan:
"Sannerligen säger jag dig "I dag’," o. s. v.
Hur nära och innerlig föreningen naturerna emellan är, den ena
kan emellertid icke, i överensstämmelse med den lutherska
kristolo-gien uppgå i den andra. De flyta aldrig samman. Då de nu på.
samma gång utöva inflytande på varandra, så är det självklart, att
den natur, som är fullkomligare, högre och starkare, blir den ledande
och bestämmande. I Jesu Kristi guda-mänskliga person är
gudomsnaturen den fullkomligare och kraftigare substansen, såsom hos
människan själen är fullkomligare och högre än kroppen. Och såsom
Gud avsett, att mellan kropp och själ skulle råda en fullkomlig
oavbruten harmoni, så att inom den1 person, vilken är uppbyggd genom
föreningen av dessa båda beståndsdelar, ingen söndring skulle äga
rum, så råder en aldrig hämmad enhet mellan gudomen och
mandomen i Jesu Kristi gudamänskliga person. Väl se vi tillfällen i
Återlösarens liv, då hans mänskliga, ehuru syndfria, natur synes vilja
taga ut sin rätt, såsom i de svåraste ögonblicken av hans lidande, men
den starkare substansen bär, stöder och uppehåller den svagare,
gudomen understöder och uppbär mandomen. Det heter därför:
"Fader, ske dock icke min vilja, utan din!" "Min Gud, min Gud,
varför har du övergivit mig?" Han utropar: "Jag törstar," men
vägrar taga den bedövande giftdrycken. Att mitt under namnlösa
kval vara av Gud själv lämnad såsom ett för syndens skull förbannat
föremål var ett för oss ofattligt lidande för ett väsen, sådan som
Jesus, för vilken Faderns umgänge och välbehag hade mer värde än
för någon annan; att dock icke för ett ögonblick vackla eller ens
lämna rum v för tanken att själv övergiva Gud, utan såsom sin Gud
åkalla honom, som för våra synders skull lämnat sin ende Son att
smaka helvetets kval, det är att kämpa trons och trohetens kamp på
ett sätt, som intet skapat väsen mäktat eller mäktar. Det är tydligt,
att gudomsnaturen i dylika stunder uppbär och stöder den mänskliga
eller deltager i lidandet och smärtan med sitt inflytande och sin makt.
Vi nämnde, att frågan om förhållandet mellan de båda naturerna i
Kristi person är en av troslärans svåraste frågor, ja, man påstår den
svåraste. Skälet är att den berör ett område, som ligger utom all
mänsklig erfarenhet. Logos människoblivande är världshistoriens
532
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
