Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Katallagä (utbyte, förlikning) är en förändring med de troende,
som ägde rum "genom Guds Sons död, då de ännu voro fiender" (Rm.
5: 10). Den är således icke deras sinnesändring eller pånyttfödelse.
Förlikningen är icke ett Andens verk i människan, utan en Faderns
handling i Sonen, som innebär en förändring i förhållandet mellan
Gud och världen (2 Kor. 5: 18). Förlikningen är en genom Jesus
Kristus undfången gåva (Rm. 5: 11). Återförlikningen mellan Gud
och alla ting har skett genom Sonen, i hans jordiska kropp, genom hans
död, genom korset, sedan han först genom blodet på korset upprättat
fred, på korset dödat fiendskapen (Kol. 1: 20, 21; Ef. 2: 16).
Katal-lagä, förlikningen, har sålunda avseende på vad som blivit en följd
av själva återlösningsgärningen (apolutråsis), av försoningen eller
gottgörelsen (hilasmos), ett upprättat fredstillstånd. uKatallasso,
säger Dr. Cremer, betecknar undanröjandet av Guds rättfärdighetskrav,
hilaskomai tillfredsställandet av dessa krav, varigenom de skaffas ur
vägen. Katallagä angiver resultatet av den gudomliga
frälsningshandlingen, nämligen förändringen i världens ställning till Gud såsom icke
längre ett föremål för hans vrede och i Guds ställning till världen
såsom icke längre dess motpart. Skillnaden i betydelsen mellan
kätal-lasso och apokatallasso är den, att det förra avser upprättandet av ett
förut icke existerande fredstillstånd, det senare återupprättandet av ett
fredstillstånd, som upprivits."
I nu betraktade ord eller bibelrum framträder, såsom i Gal. 3: 19,
20; 1 Tm. 2: 5; Eb. 8: 6; 9: 15; 12: 24, föreställningen om två
parter eller personer, som en gång stått i ett intimt, förtroligt,
vänskapligt, fredligt förhållande till varandra, men som genom den enes
förbrytelse eller förolämpning blivit söndrade från varandra, ovänner
eller "fiender". Här menas Gud och världen eller människan. Ett
ofreds- eller söndringstillstånd har uppstått; det gäller nu att göra
slut på detta, att återupprätta den forna ställningen. Detta sker "i"
eller "genom" Kristus såsom "medlare". Den som utträdde ur
förbundet eller bröt förbindelsen var människan i Adams person. Sonen
skilde sig från sin fader, men icke såsom den förlorade sonen med full
rätt och lagliga anspråk, utan genom ett brott, genom överträdelse av
en av fadern fastställd lag, genom öppen olydnad. Synden skilde
fader och son åt och uppreste en mur mellan dem. Sonen, människan,
var för sitt brott dödsdömd, fördömd. Fadern, som är Gud själv, hade
på förhand fastställt domen. I den kunde ingen ändring ske, men
fadern ömmar för sitt olyckliga barn och vill rädda dess liv och åter-
549
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
