- Project Runeberg -  Bibelns grundläror /
568

(1922) [MARC] Author: Carl G. Lagergren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Entugchano,*tala med någon, vända sig med böner till någon för
(huper) någon, med bön utverka något för någon, lägga sig ut för
(huper) någon. Huper hämån, i vårt ställe, till vår fördel, oss till
godo. Kristus företräder eller innehar de troendes plats inför Fadern,
dem till hjälp, stöd och försvar.

Paraklätos (parakaleo, framkalla, tillkalla någon), en person
som kallas till en annans sida till hjälp, hjälpare (Jh. 14: 16, 26; 15:
26; 16: 7), sakförare inför rätta, förespråkare (1 Jh. 2: 1). Den
Helige Andes ämbete är att hjälpa de troende under deras liv och strider
på jorden. Jesus Kristus såsom översteprest är deras ställföreträdare
och förespråkare inför Faderns tron i himmelen. Både
gudamänniskan i himmelen och den Helige Ande i församlingen på jorden äro
parakläter. Även i förnedringen var Jesus en paraklät (Jh. 14: 16)
i samma mening, som Anden blev det efter Jesu upphöjelse. Kristus
"manar gott för de troende i himmelen; Anden "manar gott" för de
troende i deras eget inre (Rm. 8: 26).

Herrens apostlar uppmanas till bön och förböner. Förebedjandets
betydelse är klart framhållen i Guds ord.

Förebedjaren lyfter mot höjden ögon och händer. Så gjorde
Moses i striden med Amalek (2 Ms. 17: 8—13), och då hans armar
tröttnade, understöddes de av Aron och Hur, och därpå berodde stridens
utgång. På liknande sätt bad han för Israel på Sinai (2 Ms. 32: 11—
14, 30—34) och Samuel i Mizpa (1 Sam. 7: 5, 9). På sina böjda
knän med uppräckta händer bådo Salomo och Esra för Israel och dess
välgång (1 Kon. 8: 22—53; 2 Krön. 12—42; Esra 9: 5—15). Med
mot höjden lyftade ögon (och händer) bad Jesus aftonen före sin
död för sina lärjungar och för framgången av deras verk på jorden,
och med händerna upplyftade över dem skildes han från samma
lärjungar och uppfor till himmelen (Lk. 24: 50, 51).

Abraham i sin förbön för Sodom och Gomorra är en förebild till
Kristus såsom förespråkare inför Fadern. Abraham åberopar
rättfärdigheten såsom grund för försköning eller förbarmande (1 Ms. 18:
23—32). Aron och Moses äro andra exempel. Aron ställde sig med
rökverket mellan de levande och döda och avvände på så sätt
hemsö-kelsen från folket (4 Ms. 16: 46—48). Moses åberopade både Guds,
patriarkernas och sin egen rättfärdighet såsom grund för det syndiga
folkets benådning, sättande sin egen välfärd på spel för deras
räddning (2 Ms. 32: 11—14, 31, 32). Herrens ängels, Guds Sons i
förut-tillvaron, uppträdande till försvar för överstepresten Josua gent emot

568

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:09:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibgrund/0574.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free