Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sägelse samt ofta blivit storligen missförstådd och vanställd, varför
hon ock gör anspråk på den sorgfälligaste undersökning".
Inom ett och samma teologiska läger kunna uppfattningarna i
underordnade punkter skilja sig ganska mycket, men huvudsakligen
två tankeströmningar göra sig härvidlag tydligt bemärkta: den
armi-niansk-lutherska och den augustinsk-kalvinistiska. Å ena sidan är
det fråga, om Guds utkorelsebeslut betingas av en sinnesändring och
tro, som han förutsåg hos människorna (villkorligt), eller om det har
sin grund uteslutande i Guds vilja eller välbehag (ovillkorligt). Med
andra ord kan det bliva detsamma som att spörja, huruvida
utkorelsen är följden eller resultatet av en förutsedd omvändelse och tro,
som från arminianskv (semipelagiansk) synpunkt är ett människans
verk eller åtgörande, åtminstone delvis, eller huruvida omvändelsen
och tron, såsom alltigenom ett Guds eller Andens verk, äro följden
eller resultatet av utkorelsen. I förra fallet skulle Guds
evighetsbeslut grunda sig på en tidlig mänsklig verksamhet, som, när allt
kommer omkring, icke är ett mänskligt verk.
Utkorelseläran berör mycket nära en annan fråga av stor
betydelse: den om människans fria vilja och dess förhållande till den
gudomliga nåden. Det har synts och synes svårt att förena dem.
Dock måste Guds utkorelse och människans självbestämmelse
samtidigt äga rum såsom rena verkligheter.
Även utkorelseläran har sin kyrko-historiska utveckling att
uppvisa. På Augustini och Calvins sida hava stått: Beda (d. 735),
Al-kuin (d. 804), Anselm av Canterbury (d. 1109), Petrus Lombardus
(d. 1164), John Wiclif (d. 1384), Johan Huss (d. 1415), Martin
Luther (d. 1546), som enligt biskop Björling "i början var tillgiven
den stränga predestinationsläran", Filip Melankton (d. 1560), "i
första upplagan av sina Laci communes determinist", Ulrik Zwingli (d.
1531), Theodor Beza (d. 1605), John Knox (d. 1560), John Bunyan
(d. 1688), Richard Baxter (d. 1691), George Whitefield (d. 1770),
Thomas Chalmers (d. 1847), C. H. Spurgeon (d. 1892). Såsom
Augustini och Calvins motståndare hava uppträtt: pelagianer,
semi-pelagianer, arminianer, socinianer, lutheraner och metodister.
"Med utkorelse — säger Dr. Northrup — förstås Guds eviga
beslut att pånyttföda, helga och genomfrälsa en del, men endast en del
av människosläktet". Han gör ock det påståendet, att utkorelseläran
innefattar eller förutsätter följande sanningar: 1) att Gud beslutat
att i Kristus åstadkomma en försoning för alla människor; 2) att han
584
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
