Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edom. Intet folk blev till så mycken förargelse för Israel, som
edomiterna tiderna igenom. På samma sätt Ismael. Till anstöt och
förargelse i fadershuset blev han stamfader för dessa öknens vilda
söner, levande på mord och plundring, och vilket vanhedrande kärl
blev icke Kaifas, Guds högt uppsatte prest, som planlade och
genomförde mordet på vår frälsare!
Paulus övergår i romarebrevets nionde kapitel från den strängt
dogmatiska behandlingen till utvecklingen av Guds frälsningsplan i
historien (kp. IX—XI). Han har i åttonde kapitlet kommit fram till
frälsningsplanens själva grund, Guds eviga rådslut (prothesis); nu vill
han uppvisa planens historiska gång. Med andra ord,
rättfärdigheten från Gud, romarebrevets tema, rättfärdiggörelsen genom tron,
frälsningen av nåd genom tron, har haft, har och skall få en historia
i framtiden. Han börjar då med Abraham, ty det var ju till honom,
hans son och sonson som löftet qm världens frälsning i hans sä4 först
formligen gavs 430 år före lagens utgivande genom Moses. I
återlös-ningen och återlösningens tillämpning har Gud hela tiden varit det
handlande subjektet. Men Gud är icke blott frälsningens Gud, utan
även skapelsens, försynens, världstyrelsens, historiens, Gud. Han
handlar med sina skapade varelser i oinskränkt maktfullkomlighet, parad
med långmodighet, enligt sin egen viljas råd eller välbehag, alldeles
som krukomakaren gör med leret, och hela vägen igenom är ett
upptagande och ett förkastande eller förbigående. Gud upptog Abraham
såsom frälsningslöftets bärare och förkastade därmed varje annan
mänsklig individ för det ändamålet,, han upptog Isak och försköt
Ismael, på samma sätt i fråga om Jakob och Esau; han benådade
Moses, men förhärdade Farao. En kvarleva i Israel var upptagen på
Pauli tid, men Israel såsom ett helt, förblindat, förstockat och
förhärdat, var lämnat å sido. Hedningarna upptogos i Guds rike, Israel
såsom ett folk var och är ännu förskjutet. Så går Gud fram i historien,
då det gäller frälsningsplanens tillämpning. Det tjänar till intet,
säger Paulus, att träta med Gud i hans världstyrelse. Guds tankar,
planer, beslut, kunna vi icke utransaka; om vi försöka spåra hans vägar,
förfaringssätt, så förlora vi i längden spåret (9: 33).
Om vi nu betrakta Abraham, Isak, Jakob och Moses, som så
rikli-gen benådats, så finna vi intet hos dem, som kan anses såsom grund
för benådningen, ehuru vi se, att deras sinne, håg och utrustning
lämpade sig för de uppdrag de fingo. Åter i fråga om Ismael, Esau och
Farao upptäcka vi grunden till deras förkastelse eller förbigående i
597
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
