Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5. %Hon utövar ett olycksbringande inflytande på den väckte
syndaren. Om vi säga människorna, att de för sin pånyttfödelse äro
uteslutande beroende av Guds nåd, skola vi, såsom det påstås, invagga
massorna i deras syndasömn samt förlama vars och ens bemödande,
som frågar vad han skall göra för att bliva frälst. Frågan blir då den,
vad vi skola säga och icke säga till den opånyttfödde.
Vi skola icke säga den opånyttfödde, att han kan pånyttföda sig
själv, men på samma gång han i sitt opånyttfödda tillstånd ingenting
kan uträtta för att förvärva sig anspråk på Guds nåd, så pånyttföder
dock Gud i vanliga fall endast dem, som komma i ett visst
själstillstånd, som erfara en viss övertygelse och vissa känslor, såsom
skuldkänsla, fruktan för den gudomliga rättvisans vedergällning, en känsla
av oduglighet och hjälplöshet samt behov av gudomlig hjälp, tro på
Guds nåd uppenbarad i Kristus. När så är förhållandet, böra vi säga
de oomvände, att det är deras plikt att använda alla kända lämpliga
medel för att ytterligare uppväcka och stärka dessa känslor och
över-bevisningar, exempelvis bön, Guds ords läsning och betraktande,
å-hörande av evangelii predikan, andliga samtal, umgänge med de
kristna o. s. v. Sådant böra vi framhålla för de opånyttfödde och på
samma gång inskärpa hos dem, att de äro ovillkorligt skyldiga att
ofördröj ligen ändra sinne och tro på Kristus. Vi måste övertyga dem, att
allt vad de tänka, känna, åsyfta eller göra, så länge de fortgå i
obot-färdighet, är odugligt inför Gud. Vi böra även framhålla, att deras
sedliga hjälplöshet, som består i ett självförvållat avlägsnande från
och motstånd mot Gud, vilket utgått från människan själv, är
alldeles oursäktlig samt kan icke det ringaste förminska den gudomliga
lagens krav på dem eller deras skuld, om de fortgå i ett tillstånd av
o-lydnad och otro.
Vidare böra vi framhålla den gudomliga nådens storhet i Kristus,
nådeshushållningens allmänhet och frihet, villigheten och åstundan
från Guds sida att giva den Helige Ande åt dem som bedja honom
samt hans gränslösa åtrå att frälsa alla människor, till och med de
största bland syndare. På så sätt tillkommer oss att söka förmå den
väckte syndarn ätt känna, hur hopplöst det är att försöka frälsa sig
själv, hur stor hans skuld är i hans hjälplösa tillstånd och till följe
därav samt hur oundgängligt nödigt det är för honom att för sin frälsning
kasta sig på Guds nåd i Kristus.
Svaret på invändningen lyder slutligen sålunda, att ehuru
syndaren icke kan pånyttföda sig själv, så är dock hans pånyttfödelse i sann
626
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
