Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen, ett beslut, som logiskt föregår utkorelsebeslutet. Att tala om
"utkorade spädbarn" är både ologiskt och obibliskt, såframt man icke
likställer begreppet utkorelse med återlösning.
En rätt uppfattning om utkorelsens ställning till andra bibliska
läror beror till stor del på den plats, som inrymmes åt nämnda lära i
den logiska ordningen av Guds beslut. Detta framgår tydligt vid en
blick på de olika uppfattningar, som gjort sig gällande inom
kristenheten.
Några teologer hava satt utkorelsebeslutet först bland Guds
beslut. Innan Gud beslutar att skapa människan och tillstädja synden
att finnas till, beslutar han att frälsa några och fördöma andra
(supra-lapsarism). Theodore Beza åberopar Pauli ord i Rm. 9: 11, 12 till
stöd för denna åsikt, icke besinnande, att det är två skilda ting att
icke vara född och att alls icke finnas till. Något som icke är till kan
icke bliva föremål för ett beslut eller handling, och i så fall komme
utkorelsen att sakna ett verkligt objekt eller föremål. Under alla
omständigheter måste med frälsning förstås befrielse från synd, och
fördömelse förutsätter synd, varav följer, att supralapsarismen rövar
friheten från Gud i hans handlingar. Hans beslut att frälsa och
fördöma syndare, som icke, på grund av ett föregående beslut, hade
tillvaro, gör det till en oundviklig nödvändighet att skapa sådana
varelser och att föranstalta deras fall. Gud det ondas upphov! Gud
ovillkorligen bunden att göra det, som står i rak strid med hans egen
natur, för att förverkliga sina egna planer! Gud i saknad av absolut
makt över det onda, tvingad att skapa synden, skapar den sitt eget
namn till ära! Omöjligt. Om sådant vore sant, måste Guds
helighet, allmakt, visdom, frihet och absoluta fullkomlighet uppgivas. Om
Gud berövas sin allmakt och sin frihet att handla, göres till syndens
upphov och skapare samt tänkes bero av det onda för sina planers
fullkomnande, då är han icke längre en absolut fullkomlig person. När
sådana föreställningar ingå i den supralapsariska åskådningen, så
bilda de den klippa, mot vilken denna åskådning krossas i spillror.
Utkorelsebeslutet kan icke innehava första rummet i beslutens logiska
ordning.
Flertalet tänkare, lutherner, kalvinister och arminianer, antaga för
givet, att Guds beslut att skapa människan och tillstädja fallet går
före hans beslut att frälsa människan från synden eller fördöma henne
för syndens skull. Varken skapelsen eller synden bliva en
nödvändighet på grund av ett föregående beslut om utkorelse eller förkastelse.
710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
