Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett grekiskt particip ekklätos, som betyder utkör ad, ropad ut. Ekklätos
åter kommer av verket ekkaleo, sammansatt av prep. ek, av, från, ur,
och kaleo, kalla, ropa, således utkalla, ropa ut, sammankalla. I de
grekiska fristaterna eller samhällena kallades medborgarna genom
en härold, sänd av senaten, ut ur sina hus eller från sina hem
för att deltaga i den lagliga folkförsamlingens överläggningar
och beslut, av och genom vilken statens alla angelägenheter
handhades och bestämdes. Ekkläsia var sålunda de på detta sätt ut- eller
sammankallade medborgarna i en republik eller fristat, vadan ordets
betydelse blir folkförsamling, församling, samlad menighet, samling,
sammankomst. Då vi på svenska återgiva ekkläsia med församling,
synes detta vara en lämplig översättning, enär det svenska ordet
församling har betydelsen av en grupp av församlade människor, ett
inom ett visst område boende antal människor, som har gemensam
gudsdyrkan.
I grekernas folkförsamling (ekkläsia) behandlades både
politiska spörsmål och lagstiftningsärenden. Där föredrogos alla frågor,
som rörde en fristats väl och ve, om krig och fred och vad det vara
månde. Ekkläsian eller folkförsamlingen var sålunda de fria
lagligt berättigade medborgarna själva, sammankomna på bestämd tid
och plats för att handlägga och besluta om sina egna angelägenheter
såsom folk eller stat. Ingen annan myndighet kunde avgöra dylika
ärenden, och ingen högre rätt fanns att vädja till.
Icke vem som helst ägde säte och stämma i dessa
folkförsamlingar. Slavar och utländingar voro utestängda från denna rättighet,
vilken förutsatte frihet och medborgarskap. En slav kunde friköpas
och sedan xr*nna medborgarrätt; såsom slav var han oduglig. En
främling, utländing, barbar, kunde genom bosättning i samhället
vinna medborgarskap. Medborgarrätten förutsatte i alla fall vissa
oeftergivliga betingelser, vissa villkor, såsom en viss upphunnen ålder
eller mognad, ett oklanderligt uppförande och ett obefläckat namn,
I folkförsamlingen ägde alla lagliga bisittare fullkomligt samma
rättigheter och förmåner. Om någon där ville utöva inflytande på
de övriga, på församlingen, kunde han icke göra det med maktspråk
eller med mängden av röster, ty han ägde blott vanlig talan och en
enda röst. Han måste göra det med sin personliga överlägsenhet,
med renhet i sin karaktär och sina seder, med styrkan i sina skäl
och skickligheten i sitt tal. >
Av dét redan anförda lära vi icke så litet med avseende på bety-
742
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
