Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott är ett föraktligt gäckeri, då vilken synd som helst, som någon
av dem må begå, strax kan försonas med blott ett ord? Världen skall
däremot inse, att det icke är så med den förstnämnde. Han önskade
själv att bliva bestraffad på varje sätt, som kunde återställa Kristi
och hans församlings kränkta ära. Men denne fortfor med synden,
så länge ingen kände den och kom blott med sin ånger för att
undvika bestraffningen. Och skulle hans ånger ock vara sann, kan man
dock för ingen del i denna händelse undgå att utesluta den svåra
förbrytaren.
Uppenbara brott, som äro av den natur, att de utan vidare falla
under den borgerliga lagens behandling, kunna strängt taget icke
komma under församlingstukten. Brottslingen är antingen redan
tagen i lagens förvar eller är han en flykting undan rättvisans arm
och tillämpningen av lagen således omöjlig. Församlingen har
påtag-ligen då endast att genom ett offentligt uteslutande rena sig från
delaktighet i hans synd. Lagen om uteslutning är stiftad för att befria
församlingen från ett dödligt kräftsår, som, om det finge fortfara*
skulle sätta hela lekamens verksamhet, hälsa, ja, liv i fara". Vidare
heter det: "Bland de synder, som nödvändigt kräva bestämda
åtgärder av bestraffande församlingstukt, äro irrläror. Om någon hört
och lärt känna sanningen och därigenom fått en plats i församlingen,
men gör sig själv skyldig till ett bestämt förnekande av någon av
skriftens grundsanningar rörande lära och leverne; om han i stället
omfattar, fortfarande vidhåller och söker utsprida irrläror, antingen
de äro uppfunna av honom själv eller lånade av andra, och för dem
söker bilda parti, han är en ’partimänniska’ (Tt. 3: 10) och måste
därför såsom irrlärare efter den första och andra varningen uteslutas.
Detta gäller icke blott villfarelser, som röra själva livssanningarna
utan även dem, som kullkasta och i väsentlig mån förändra det skick,
som Kristus bestämt för sin församling. Dopet och nattvarden äro
överlämnade åt församlingen såsom evärdeliga minnesvårdar av
Herren Kristi förnämsta välgärningar: hans död, begravning och
uppståndelse. Att även dessa stycken hållas just så, som vi ’undfått dem
av Herren’, är därför ett nödvändigt villkor, icke för att människor
skola bliva omvända och frälsta, ty inga andra än de, som redan äro
omvända* hava med rätta del i någondera av dessa håvor, men för att
dessa instiftelser skola uppfylla de ändamål, för vilka de blevo
inrättade. Den som lärer, att nattvarden bör utdelas åt oomvända
likasom omvända, den som förvandlar dopet till någon annan ceremoni
•825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
