Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förnämsta medhjälpare. I en mörk och fördomsfull tid tjänade den
såsom en omedelbar bekräftelse från himmelen på sanningen av det
predikade ordet. Ytterst få ägde gåvan, som framträder tillfälligt
och såsom en sällsam fyllnad närmast till apostlaämbetet. Mtt. 10:
1, 8; Lk. 9: 1, 2.
Beträffande talandet med tungor, tungors uttydning och
profeterandet finna vi, att dessa andegåvor i den apostoliska tiden framträdde
åtminstone på vissa platser och i vissa församlingar. Paulus sätter
profeterandet framför tungomålstalandet. 1 Kor. 14: 5, 19.
B. Tungomålstalandet. Tungor eller att tala med tungor måste
man först och främst skilja från den gåvan, som t. ex. på pingstdagen
genom den Helige Andes inflytande meddelades apostlarna att utan
vidare tala främmande språk, tungomål och mimarter (Ag. 2: 6, 8),
som de aldrig varit i tillfälle att på vanlig väg inlära, på vilket
märkvärdiga förhållande även Mk. 16: 17 syftar. Detta var att tala med
"nya" tungor (Mk. 16: 17), med "andra" tungor (Ag. 2: 4).
Tungomålstalandet eller glossolalien däremot i den vanliga meningen är
något helt annat. Vi se, att den med visshet förekommit bland dem,
som i Kornelii hus blevo troende (Ag. 10: 46), ibland de tolv män
i Efesus, på vilka Paulus lade händerna (Ag. 19: 6), samt i
församlingen i Korint (1 Kor. 12: 14). Paulus hade ock själv denna gåva
(1 Kor. 14: 18).
I 1 Kor. 12: 10, 28, 30; 13: 8; 14: 2, 4—6, 13, 14, 18, 19, 22,
23, 26, 27, 39 redogör Paulus för nu behandlade andegåva. Han
säger: "Den som talar med tungor, talar icke för människor, utan
för Gud, ty ingen hör honom, men i anden talar han hemligheter.
Den som talar med tungor, han uppbygger sig själv. Ty om jag
beder med tungor, så är det min ande, som beder, men mitt förstånd
är utan frukt. Ty om du välsignar med anden, hur skall då den som
sitter på den olärdes plats kunna säga amen till din tacksägelse, enär
han icke förstår vad du säger? Du gör väl en god tacksägelse, men
han uppbygges icke. Således är talandet med tungor till ett tecken
icke för de troende, utan för de otrogne. Om nu hela församlingen
kommer tillsamman och alla tala med tungor och några olärde eller
otrogna komma in, skola de icke säga, att I ären från edra sinnen?"
Man ser av nu anförda ord av Paulus, att "talandet med tungor"
var ett högst ovanligt sätt att tala i andeliga ting. Den talande visste
oftast icke själv vad han sade, enär den Helige Ande likasom lånte
91S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
