Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Naturens Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i södra Atlanten, som, då vintern der inträffar, förer
en betydlig värmemängd mot söder. Dessa tillfälliga
strömmar bero, den på norra jordhalfvan af
Brasiliens kustböjning och den på södra af Afrikas kust
norr om Guineaviken. Är det icke eget, att
Syd-Amerika och Afrika skulle hafva utskjutit sina
väldiga knän åt Atlanten, det ena litet söder, det andra
litet norr om eqvatorn, på det att strömmar skulle
uppstå, hvilka just om vintern för de lefvande
varelsernas skull skulle föra värme till de kalla trakterna?
Men så har Gud allt väl beredt.
Historien visar äfven i hela sin gång en
verldsregerande försyn, belönande eller bestraffande
individer och nationer, ordnande och ledande det hela
och det enskilda, så att menniskan måtte nå den i det
närvarande lifvet högsta möjliga sedliga såväl som
intellektuella utveckling. "Det är egentligen",
säger sant en god verldshistoria [1],"spåren af den
Allvises styrelse, det är gången af hans ledning, det är
fullbordandet af hans rådslag, som historien har att
framlägga".
Men låtom oss blicka bort från jorden. Hvilka
sköna system af solar med sina mångfaldigt
kretsande himlakroppar, sammanbundna genom de enklaste
lagar och betryggade genom de finaste jemvigter möta
icke ögat! System på system, det ena härligare än
det andra, uppgå för den häpne åskådaren. Han
upptäcker slutligen gränsen för den stjernsamling, i
hvilken vår sol befinner sig; och det beväpnade ögat,
aldrig mätt på de under det skådat, sträcker blicken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
