Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Bibelns läror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
i
Tinna de bästa ändamål. Han är också allvetande,
allsmägtig och allestädes närvarande. Han är evig
och oföränderlig. Han skapade verlden genom sin
allsmägtiga vilja och han gör, som han vill, i
himlarne och på jorden. Allting består i honom och
beror hvarje ögonblick af honom. Han är icke det
ondas upphof i verlden; men han skapade den
förnuftiga varelsen i sitt eget beläte, alltså med fri vilja,
på det han skulle kunna utöfva den högsta
verksamhet och vara så lycklig som möjligt. Men fri vilja
innebär möjligheten att välja det onda framför det
goda; och när detta i en del af Guds skapelse skedde,
hade Gud redan ifrån evighet så anordnat sin
verlds-styrelse, att allt till och med ibland fallna varelser
skulle tjena till den absoluta helighetens och den
oändliga kärlekens, till Guds sanna ära och pris.
Men Gud är icke allenast personlig, han är den
enda absoluta personligheten, i det han är treenig.
Tillbaka i evighetens djup, förr än verlden skapades,
var icke Gud en ensamhet, ett tomt medvetande utan
något att uppfylla det och som derföre behöfde
verlden för att vara fullt lycklig. Nej, Gud var sig sjelf
allnog; ty i honom voro af evighet Fadren, Sonen
och Anden, stående i förhållande till hvarandra
såsom ett jag till ett du och ett han, dock ett enda
gudomsväsen. Fadren, Sonen och Anden framstå i
Bibeln med hvardera särskildt sjelf medvetande och
dock med medvetande om att vara ett. Deras
gemensamma medvetande är Guds absoluta sjelf
medvetande, så att Gud känner sig sjelf såsom Fader,
Son och Ande. I sig sjelf hade Gud alltså af evig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
