Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göteborgs biblioteksförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lätta att tillfredsställa, då tillgångarna voro knappa. Efter den sista förändringen
i institutionens ekonomiska ställning minskas naturligtvis dessa svårigheter, och
att biblioteket redan sökt fylla en del av de luckor på den vetenskapliga
litteraturens område, det förr måst vidkännas, skall den snart utkommande accessions
katalogen vitsorda. Bibliotekets huvuduppgift måste för framtiden bli att vara en
verkligt vetenskaplig institution. Det allmänt medborgerliga kravet på tillgång till
bibliotek kan nämligen numera fyllas av den rikt utvecklade
folkbiblioteksverksamheten i staden.
Även Göteborgs stads folkbibliotek — Dicksonska folkbiblioteket, som det
numera kallas — har den personliga offervilligheten att tacka för sin tillkomst
och utveckling. Det grundlades 1861 av brukspatronen James Dickson och står
i nära samband med den av hans fader grundade Robert Dicksons stiftelse, vars
syfte var att bereda ökad tillgång på billiga arbetarebostäder. Detta Sveriges
första verkliga folkbibliotek var till en början inrymt i två av stiftelsens
bostadslägenheter. Vid James Dicksons död visade det sig emellertid, att han
ihågkommit biblioteket med en penningsumma, av vilken 2/3 skulle avsättas till en
byggnadsfond och 1/3 användas till institutionens underhåll. Då denna donation
genom tillagda räntebelopp betydligt ökats och dessutom fått förstärkning från
Robert Dicksons stiftelse, kunde man både ta upp byggnadsfrågan på allvar och
sörja för institutionens framtid genom fondering. 1897 inflyttade biblioteket i
sin nuvarande byggnad i Västra Haga. År 1905 genomgick denna en grundlig
reparation, varmed följde ett mera praktiskt tillvaratagande av utrymmet och
rummens smyckande med reproduktioner av konstverk. Samtidigt reviderades
bokbeståndet, föråldrade och utslitna böcker utgallrades, en ny katalog över
samlingarna utarbetades, och utlåningssystemet moderniserades.
Då hade redan två av staden inrättade mindre folkbibliotek börjat sin
verksamhet, 1902 i Redbergslid och 1903 i Majorna. Senare ha även Landala
och Lundby fått var sitt. Dessa mindre folkbibliotek, som förlagts till mera
avlägsna stadsdelar, kunna ehuru bekostade av staden i viss mån betraktas som
filialer till det Dicksonska. Samtliga Göteborgs folkbibliotek stå nämligen numera
under överinseende av en inom styrelsen för Robert Dicksons stiftelse utsedd
biblioteksnämnd samt en biblioteksinspektör. Sistnämnda uppdrag har ända från
början innehafts av överbibliotekarien Wåhlin.
År 1882 inrättades på initiativ av Göteborgs utskänkningsbolag (Göteborgssystemet)
några läs- och väntrum för arbetare, vilka skulle bekostas av medel
ur stadens andel i bolagets vinst. Syftet med dessa läsrum var närmast att
bereda arbetare viloställen, där de hade tillgång till icke spirituösa drycker och
kunde förströ sig med läsning. Fr. o. m. 1915 ha läsrummen, som nu äro sju
till antalet, direkt övertagits av staden och ställts under samma förvaltning som
folkbiblioteken. De ha naturligtvis allt fortfarande en viktig uppgift att fylla.
Helt säkert ha de korta läsestunder, de kunnat erbjuda sina besökande, för
mången varit första steget till trägna biblioteksstudier.
Utom de ovan omtalade biblioteken finnes naturligtvis en mängd andra,
t. ex. de, som äro knutna till stadens många skolor. Bland dessa märkas särskilt
Latinläroverkets bibliotek, som innehåller åtskilliga äldre dyrbarheter, samt
Chalmerska institutets rikhaltiga samling av i första hand teknisk litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
