Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
seener gruppera sig kring Dyvekes död och Torbern Oxes avrättning, de följande tablåerna kring
konungens besök i Sverige och Stockholms blodbad, sista akten framställer de danska
herrarnas uppror ocr; tyrannens fall. Kristian är skildrad som en vankelmodig stackare, veklig,
passionerad och uppbrusande men i saknad av verklig handlingskraft. Förf:s mening är att visa
att hämndkänslan, uppammad hos honom av Sigbrit med anledning av hennes dotter Dyvekes
mord, gör honom till en stark och grym man. Men hans dåd ge mest intryck av tillfällighet.
Han saknar renässansmannens praktiska blick på livet och han saknar grymhetens
planmässighet och energi. Intressantare äro en del av de andra huvudpersonerna, såsom Didrik Slaghök,
vilken onekligen äger en saftig galghumor. Stycket är krönikeartat i sin form utan dramatisk
ryggrad och koncentration, men enskilda tablåer äro livaktiga och spänna intresset med ibland
starka om ock brutala effekter och scenen utfylles åskådligt av de uppträdande. Dialogen, som
röjer påverkan av Strindberg, utmärker sig för personlig uttrycksfullhet. S. S—n.
Ahrenlöf, Edit. På underliga vägar; berättelser. W. & W. 1916. 162 s. 3:—.
Innehåller en samling historiska berättelser, som röja en viss talang. Förf. förtäljer i raska
drag och undviker sorgfälligt faran av att fördjupa sig i historiska detaljer. Karaktärerna äro
säkert och klart uppfattade, och läsaren följer med oavbrutet intresse handlingens gång. Den
första berättelsen »Broder Andreas sista pilgrimsfärd» för oss tillbaka till medeltiden; hjälten
sonar sin ungdoms missgärning genom att offra sitt liv i slaget vid Brunkeberg. Bland de
övriga må nämnas »Liten Agda och Olov Tyste», där händelsen är förlagd till Gustav Vasas tid,
samt »Onsdagsbröllopet», som ger en lyckad skildring av svenskt adelsliv på hertig Karls och
Sigismunds tid. E. G.
Hertzman-Ericson, Gurli. Av gammal köpmanssläkt; roman. Å. & Å.
1915. 270 s. 2:75.
Denna bok handlar om en ung man, som av familjetraditioner förts in på affärsbanan
utan att äga egentlig håg för densamma. Gösta Brants läggning lutar mera åt konst och
litteratur. Efter faderns död blir han chef för firman och slår sig ned i en småstad, där affären i
generationer bedrivits. Här vantrives han emellertid grundligt och lockas av en fantasifull
skolkamrat att övergiva sin lugna ställning för att grunda ett industribolag i huvudstaden. Denna
affär misslyckas emellertid, och Brant blir ruinerad. Romanen visar prov på god berättartalang
och förmåga av karaktärsteckning. E. G.
Kerfstedt, Amanda, [f. Hallström]. Maja; en kärlekshistoria från en
romantisk tid. H. G. 1916. 174 s. 2:75.
Maja är en prästdotter, och den romantiska tiden torde vara mitten av förra århundradet.
Med god psykologisk blick har förf. tecknat kärlekens uppvaknande i ett ungt människohjärta.
Karaktärsteckningen är god och skildringen av prästgårdsmiljön är gjord med liv och värme.
Man märker, att förf. är väl förtrogen med de förhållanden och det levnadssätt, som skildras.
Mot kompositionen kunde man nog ha åtskilligt att invända, i det somliga figurer ha fått
komma med blott såsom staffage. Stilen är lättflytande och ledig, och man läser boken med
nöje. E. G.
Lindhé, Wilma. Utan barlast; roman. Å. & Å. 1916. 224 s. 3:—.
Denna roman tecknar på ett lyckligt sätt karaktären och utvecklingen av en man, som fått
växa upp under allt för stor frihet och aldrig fått lära sig att visa hänsyn för andra. Han
blir en egoist och saknar fasthet i karaktären. Över sina föräldrar, som i möjligaste mån velat
jämna hans levnadsväg, bringar han blott sorg. På grund av bristande uthållighet kan han
aldrig fullfölja ett arbete. Så blir han ekonomiskt ruinerad och tillbringar sina sista dagar hos
släktingar overksam och led vid allt. Boken är skriven i en lättläst och medryckande stil,
amt är både tankeväckande och underhållande. E. G.
Lundh, Nils Wilhelm. Eusebia, den kanariska skökan; roman. Sv. andelsf.
1916. 278 s. 3:75.
Förf. har för någon tid slagit sig ned på Kanarieöarna och gjort sig väl förtrogen med
denna sköna trakt, dit föreliggande berättelse är förlagd. Huvudintresset knyter sig till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
