Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min första läsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»stora män» mycket lindrigt utvecklat, och jag var därför snart färdig att vända bladet
och ta ihop med insidorna. Som känt är har det dock sina vanskligheter att på
rätt sätt hantera en sådan där stor pappersdrake, och för mig utföll också
manövern synnerligen olyckligt. Vid vändningen kom tidningen för nära ljuslågan,
fattade eld och tände i sin tur på de rena och nystrukna gardinerna, som min mor
samma dag satt upp. Fortsättningen av historien har hos mig kvarlämnat
mycket nedstämmande minnen av rök och brandos, gråt och veklagan. Mitt första
läsförsök fick sålunda ett bedrövligt slut, men Nils Ericssons bild står
outplånligt inbränd i min hågkomst.
Av detta misslyckande lät jag dock ingalunda avskräcka mig. Jag endast
överflyttade mitt studieintresse på Aftonbladet, som vid den tiden var min fars
liv- och husorgan. Ur dess rubriker och annonser klippte jag ut de största
bokstäverna — vem som gav mig idéen därtill, kan jag nu ej påminna mig — och
med hjälp av dem lärde jag mig snart alfabetet och att sätta samman bokstäver
till ord. När jag sedan vid sex års ålder började i folkskolan, var jag rätt bra
förberedd för läsövningarna där. Dessa bedrevos till en början på alldeles likartat sätt.
Var och en av oss småttingar hade framför sig nedfälld i bordet en rätt stor
plåtlåda med många små fack, innehållande bokstäver av olika stilsorter, och med
dem fingo vi lägga ord och meningar. Så fick jag slutligen börja läsa i bok,
rektor Siljeströms läsebok för nybörjare. Dess första meningar — En å och en
ö. En ko åt hö — ljuda ännu i dag i mina öron, troligen på grund av
rimmet. Men av det övriga innehållet har ytterst litet stannat i mitt minne.
Den första bok, som jag läste med verkligt nöje eller rent av njutning och
som jag sålunda kan kalla min första »roliga bok», var Biblisk historia av Roos.
Det var en dag i början av andra skolåret, som jag mottog den i skolan. Jag
ser den ännu så tydligt för mig, den tunna, smala boken med brun bastant skinnrygg
och blåa marmorerade pärmar samt »svenskt» tryck alltigenom. Redan under
första skolåret hade vår lärarinna på ett, som jag nu förstår, ypperligt sätt för
oss muntligen framställt ett urval av de bibliska berättelserna och därvid visat
oss för den tiden mycket goda, från England anskaffade bibliska tavlor. Men
att nu själv få läsa om allt detta, inte styckevis bara utan i sträck, så mycket
man ville, det var något nytt och lockande. Så snart jag kommit hem från skolan
och blivit färdig med middagen, kröp jag upp i ett hörn av mors soffa och
började studera min nyförvärvade bokskatt. Och så helt fångades mitt sinne av dess
innehåll, att jag glömde allt omkring mig och ej lade bort boken, förr än
jag sent på kvällen kommit till dess slut. Läsningen beredde mig ingen
större svårighet. Mestadels flöto berättelserna fram i en lugn, jämn ström med
användande av bibelns eget kärnfulla språk. Där funnos inga sådana där
störande avbrott, som senare blevo så vanliga i läroböcker av detta slag, med
instuckna hänvisningar till katekesstycken, »frälsningshistoriska överblickar» eller
utredningar av »frälsningsekonomien», som för barn äro fullständigt onjutbara och
som bryta sönder den av berättelsen framkallade andaktsfulla stämningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
