Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
översättning innefattar sju hymner; den är utförd med hans välbekanta formtalang och vilar på
långvariga studier av Prudentius’ text. Den latinska texten meddelas jämnlöpande med
översättningen, och förklarande anmärkningar bifogas. M. P. N.
Ruck, Bertha. Hans officiella fästmö. Roman. Övs. av Eva Wahlenberg.
A. B. 1916. 409 s. 3:75.
En ganska underhållande bok. En ung köpman vill av vissa affärsskäl synas förlovad ett
år och ingår överenskommelse med en av maskinskriverskorna på sitt kontor, att hon under
denna tid skall spela rollen av fästmö. Emellertid blir han på allvar kär i henne och hon i
honom, och så slutas historien på bästa sätt med bröllopsresa. E. G.
Stratton-Porter, Gene. Flickan från Limberlostskogen. Övs. [fr. eng.]
av Hanny Flygare. 1, 2. Fah. 1916. à 2:25.
Handlar om hur en fattig flicka skaffar sig sin skoluppfostran genom att insamla fjärilar
och alla slags insekter, vilket ger förf. tillfälle till många naturbeskrivningar, vilket här, liksom
annars, är det hon bäst lyckas med. Ang. förf. se följande arbete, av vilket detta kan
betraktas som ett slags fortsättning. — Översättningen är läsbar, men kunde varit bättre.
Människor se inte »hälsosamma» ut, en 14-årig flicka går inte i »högskolan» för att hon går i en
amerikansk high school, och någon amerikansk stämning ernås knappast genom att låta »block»
kvarstå i stället för att översätta det med kvarter. G—a L.
— Freckles. Övs. av E. Lundquist. Fri. 1916. 266 s. 2:50.
Gene Stratton-Porter, som på en del håll — därvid man dock måste ta i betraktande
den amerikanska reklamens ordval — utpekats som Förenta staternas mest lästa författarinna,
behöver knappast någon lång karakteristik, då man, om man undantar hennes naturskildringar,
med ordet söndagsskoleförfattare torde ha tämligen uttömt henne. Varje spår till
karakterisering av dessa änglagoda varelser saknas. De få bovar, som behövas för att hålla berättelsen i
gång, omvändas omedelbart eller också tillintetgöras de ögonblickligen efter sitt brott.
Maskineriet fungerar även i övrigt oklanderligt med stenrika, godsägande onklar, som i den rätta
minuten, för att icke säga sekunden, uppdyka på arenan. — Vad som emellertid trots detta
försonar med boken är förf:s stora kärlek till naturen. Hon själv är bosatt långt inne i en
skog i Indiana i vilda västern, och hon känner intimt dess växt- och djurvärld och alla
stämningar. Hon säger själv, att hon tvingat sig att ge boken romanform endast för att locka
flera läsare till dessa naturskildringar, som hon själv anser för huvudsaken i boken. G—a L.
— Kardinalens frieri. En fågelhistoria. Övs. av Ernst Lundquist. Fah. 1915. 154 s. 2:—.
Förf. är mest till sin fördel i ett arbete som detta, där hon skildrar djurliv utan att inblanda
människor. Behandlar en ung kardinalfågels sommarsaga, först hans långa väntan och
strid för att erövra en maka och sedan familjesorger och -fröjder, tills ungarna äro flygfärdiga. G—a L.
Grip, Elias. Folkhumor, skämtsagor och historier från olika länder för
ung och gammal. Bv. 1916. 216 s. 1:80.
Lämpar sig, liksom den julen 1915 utkomna Tobbernobbes äventyr av samme författare,
utmärkt till barnläsning. »Ej sällan förekomma», säger förf., »i de folkliga skämtsagorna
anstötliga moment, men sådana har jag här borttagit» — ett förfarande, som ju i detta
sammanhang och med barnpubliken för ögonen må anses tillåtligt. G. L.
Hyltén-Cavallius, Gunnar Olof, o. Stephens, George. Svenska
folksagor. Omarb. av Elsa Djurklou-Aschan. Med teckningar av Egron
Lundgren. D. 1, 2. Nst. 1915, 16. Ill. à 2:75.
Elsa Djurklou-Aschan, som utgivit den nya upplagan av dessa sagor, har i mycket befriat
dem från den uppstyltade och svulstiga stil, som delvis missprydde originalupplagan och vilken
så ofördelaktigt skilde den från Asbjörnsen o. Moe’s förträffliga uppteckning av de gamla »norska
folksagornas, som ju i många fall äro identiska med de s. k. svenska. Egron Lundgrens
pennteckningar ge denna sagosamling ett särskilt högt värde. G. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
