Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överskadligare sätt, om det t. ex. funnits innehållsförteckning och anmärkningarna alltid försetts
med tydligt angivna rubriker, uppgifterna om de sällsynta ord, som upptagits i glossaret, t. ex.
Girat, Helling, Makako, torde sakna all praktisk betydelse för skolungdomen. Exempelsamlingen
till de substantiverade adjektivens böjning är onödigt vidlyftig. — Högbergs svenska
framställning är stundom ovårdad (t. ex.: »stode han uppföre», s. 14, »regeln är ej fullt
riktigt», s. 16). T. H.
Ollén, N[atanael] P[er]. Tretusen nya släktnamn. En namnlista till tjänst
vid namnbyte. Med ett förord av Roland Brieskorn. Å. & Å. 1916. 78 s. 1:50.
En god hjälpreda för den namntagande allmänheten. De flesta av de föreslagna nya
släktnamnen äro bildade genom att ändelser sådana som -berg, -fors, -mark fogats till
ortnamn eller delar av ortnamn. Vissa av författarens namnbildningar synas mig av olika
anledningar olämpliga, men många äro utmärkta, och man måste förvåna sig över att de inte
längesedan påhittats. — Lektor Brieskorn har försett det lilla häftet med ett roande och förståndigt
förord. T. H.
Wiklund, K[arl] B[ernhard]. Lärobok i lapska språket. 2 uppl. Ak.
bokh. 1915. 313 s. Litt. 5:75.
Lapska språket sönderfaller i en mängd olika dialekter, av vilka tre kommit till användning
i den nyare i vårt land utkomna lapska litteraturen, nämligen lulelapskan samt det
sydlapska och det nordlapska skriftspråket. Prof. W:s lärobok tager i första hand hänsyn till
lulelapskan och innehåller grammatik, lapsk-svensk och svensk-lapsk ordlista, läsestycken, några
typiska folksägner samt slutligen en del texter med parallellt användande av lulelapskt och
nordlapskt skriftspråk. Det sydlapska skriftspråket har behandlats i ett särskilt tillägg.
F. Litteraturhistoria.
Jfr nedan arbetena om Brinkman och Tegnér på J.
Levertin, Oscar. Fransk litteraturhistoria. 3. 1700-talet. A. B. 1916.
(Efterlämnade litteraturhistoriska arbeten.) 4:50.
Föreliggande volym är den tredje av dem, som utgivits efter Levertins efterlämnade
föreläsningskoncept (ang. d. 1 och 2 se Bibl.-bl. 1916, s. 83). Den omfattar icke hela det franska
1700-talet utan endast ett par av dess mest framträdande representanter; åtskilliga viktiga
partier, som tvivelsutan vid föreläsningarnas muntliga framförande varit ganska omfattande, äro i
manuskriptet antingen blott flyktigt skisserade eller ej alls utförda. Sådan volymen nu
föreligger, inledes den av ett allmänt hållet kapitel, som dock är tämligen knapphändigt. Därefter
följa tvänne studier, den första ägnad åt den utmärkte, men av eftervärlden ganska bortglömde
lustspelsförfattaren Marivaux, vilkens förtjusande, spirituella och älskvärda komedier giva
kvintessencen av vad man vanligen menar med rococo, den senare behandlande den store
socialfilosofen Montesquieu, vilken genom sitt arbete L’esprit des lois lagt grunden för den moderna
historieuppfattningen. (Om hans roll i 1700-talets allmänna andliga kultur jfr Blanck, Den
nordiska renässansen. Grkat. Fb.) Bokens huvudpartier behandla Voltaire och Rousseau.
Skildringen av Voltaire är i huvudsak biografisk; hans verk behandlas egentligen blott i den
mån de direkt sammanhänga med hans levnadshistoria, och följden härav har blivit, att ett
flertal av hans yppersta arbeten (t. ex. hans romaner) alldeles icke omnämnts. Karakteristiken
är emellertid förträfflig; framställningen av hans betydelse för 1700-talets allmänna odling är
likaledes mycket intressant. — Studien över Rousseau är till anläggningen likaledes biografisk.
Av hans verk behandlas de båda berömda avhandlingarna om kulturens förhållande till
mänsklighetens framåtskridande och om olikheten människorna emellan samt La nouvelle Héloise.
Det sistnämnda verket, en erotisk psykologisk roman i brevform, har utövat ett ytterst
djupgående inflytande på hela den moderna romanlitteraturen. Rousseaus sociala och pedagogiska
författarskap är däremot ej behandlat. Dock läser man Levertins framställning med stor behållning,
såväl på grund av dess förträffliga psykologiska analys som dess stilistiska förtjänster. O. W—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:10:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1917/0285.html
