Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Böckerna och vi. Föredrag vid bibliotekskursen i Örebro den 9 januari 1918
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drama just av Ibsen, också i den meningen att det är både människan och
konstnären Ibsen, som fängslar oss. Nu får också hans liv intresse för oss, och
smådrag, som i och för sig bära skulle vara anekdoter med en eller annan liten
kuriositet, får nu ett djupare värde. Vi har kommit från konstverket till författaren.
Låt mig här dra en praktisk slutsats i form av en fråga:
Vilket är bättre, att läsa den ena skönlitterära boken efter den andra utan
plan och utan sammanhang, eller att någon gång fördjupa sig i en författare,
lära känna honom i hans verk och i hans liv, i hans brev och i hans
yttranden? Jag beklagar, att vår tids störste svenske diktare, August Strindberg, ännu
är så litet behandlad av forskningen, och att det, som forskningen redan har
utvunnit om honom, är så litet populariserat, att man inte kan hänvisa den
intresserade allmänheten till ett sådant studium av honom, som det jag här har
antytt. Men jag kan få nämna några, om vilka vi har en fylligare litteratur:
Fröding, Levertin, Snoilsky, Rydberg, Runeberg, Tegnér.
Naturligtvis menar jag inte, att det vore ett önskemål, att alla skulle studera
skönlitteratur på detta sätt. Människor har olika lynnen och läggning, och var
och en skall följa sin individualitet. Jag menar rakt inte heller, att man skall
slå sig på något slags nyfikenhetsläsning på stora personligheters liv. Det är
något helt annat och djupare jag avser.
Vi är barn av en jäktande tid. Vi kastas från det ena till det andra.
Intrycken strömmar på oss med sådan mångfald och i så snabb växling, att vi
alltför lätt kommer att se livet snart sagt som ett filmdrama på den vita duken,
Men skall det bli något av oss som människor, så får vi samla oss.
Koncentration måste vara vår lösen. Inte i den meningen, att vi skulle ensidigt stänga
oss inom en specialitet och gå miste om helhetssynen. Men i den meningen,
att vi inte skall plottra bort oss på tusen ting, av vilka vi inte gör något enda
riktigt, utan vi skall låta några vara huvudsaken för oss
Om vi inte hinner läsa så många böcker, vad gör det, bära vi har tillägnat
oss några av dem vi har läst? Om vi inte följer med alla tidens
moderiktningar och kan konversera om dem med eller utan hjälp av de inbördes, ack,
så motstridande recensionerna, vad gör det, om vi blott har kant glädjen att
dväljas i de stora tankarnas och den stora konstens höga luft?
En sak måste vi komma ihåg: vill man få något verkligt av konsten, då
måste man skapa en rymd av ro och stillhet över sig. Man måste ge sig tid
att läsa om en bok, som man kommit att hålla av, tid att gång på gång
återvända till en dikt. För att konsten skall kunna ge oss av sina skatter, kräver
den av oss stillhetens andakt.
* * *
Jag har hittills talat om skönlitteratur. Jag började med förströelse, men
kom till studium. Jag började med dikt, men kom till verklighet. I själva
verket är ju alla gränser, som vi drar opp (och som vi måste dra opp för att
kunna överblicka verkligheten), mer eller mindre missvisande, och livet vet inte
av några fasta gränser. När jag därför nu går över till de kunskapsgivande
böckerna, så måste jag säga, att jag ju redan har varit inne på deras område,
och att en del, som jag nu kommer in på, står på gränsen till förströelselitteraturen.
Jag har redan snuddat vid biografierna. Och jag vill nu närmast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
