Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Larsson, Hans. Idéerna i Stabberup. A. B. 1918. 333 s. 7:50.
Ansluter sig till förf:s 1916 utgivna Hemmabyarna (se Bibl.-bl. 1916, s. 85). Även här
äro motiven hämtade från den skånska hembygden, och framställningssättet är likartat, halvt
novellistiskt, halvt filosofiskt. Betraktade i sitt sammanhang kunna de båda böckerna sägas
vara ett försök att i den provinsiella miljön avläsa den kulturkris, som världen genomgått
under det senaste halvseklet. Vad särskilt Idéerna i Stabberup angår, är bakgrunden här 1914
års händelser: bondetåget och den politiska striden i Sverige i början av året å ena sidan, å
andra sidan världskrigets utbrott.
Förf:s motvilja mot att draga upp några fastare konturer av personer och händelser
framträder om möjligt starkare i det nu utkomna arbetet än i det tidigare, men även i Idéerna i
Stabberup möter man präktiga typer för olika sidor av skånskt gemyt, framför allt lär man sig
att hålla av den filosofiske toffelmakaren Göransson. Av stort intresse är också professor
Björkstam, hos vilken man igenkänner Bengt Lidforss’ drag.
Om Idéerna i Stabberup — kanske ännu mer än om Hemmabyarna — gäller det, att de
ställa den fordran på sin läsare, att han kan konsten att lyssna, lyssna utan otålighet och
utan att låta sig störas av de sidovägar, vid vilka förf. esomoftast stannar. Ett och annat
kommer väl alltid att bli otillgängligt för den filosofiskt oskolade, men detta hindrar inte att
arbetet väl försvarar sin plats i folkbiblioteken. F. H.
Lindorm, Erik. Min värld. [Dikter.] A. B. 1918. 61 s. 2:75.
Hans värld kan synas fattig, hans form hård, hans produktivitet ringa. Men han är äkta.
Den gråa hyreskasernen, som en gång varit hem för en kärlek, den utslitna arbetarhustrun, som
genom döden befriats från sorgerna för hyran och maten, den gamla modern, som mitt i sin
blodhosta har ömhet över för sin son — det fordras både medlidande, ärlighet och kraft för
att av dylika ämnen göra poesi, om än aldrig så sträv och sparsam. Han förtjänar
uppmuntran. G. L—d.
Lundh, Nils Wilhelm. Drottningens pärla. Skådespel i fyra akter. A. B.
1918. 146 s. 4:25.
Ett sympatiskt försök att skapa ett romantiskt sagodrama. Skådespelet är byggt på en
djupare idé om skuld och straff. Det är iklätt en allmänt medeltida form. Det har flera
förtjänster, särskilt en adel språkskrud. Det är i hög grad önskvärt, att det måtte bli uppfört.
— Johan Kainen. Skådespel i fyra akter. A. B. 1918. 138 s. (Sv. teatern 375.) 4:25.
Ett verklighetsdrama, skildrande en finsk revolutionär, som första gången gör bekantskap
med kärleken, i gestalt av systern till en rysk spion, som vill locka honom i fördärvet. Då
hon förälskat sig i honom, sviker hon i sista ögonblicket sitt nidingsverk och avslöjar allt för
honom. Han stöter då obarmhärtigt bort henne. De finna varandra åter och förenas i ett
sjukhus bortom ostfronten, där hon verkar som rysk rödakorssyster och han hamnat som sårad
tysk flygare. Dramat livas genom en målerisk ram: i de två första akterna en by vid foten av
Etna, hotad av nedflytande lavamassor, i tredje krigsutbrottet och i sista krigsomgivningen i
en ruinstad. Osäkert är, om förf. förmår ge sitt bästa i denna rent realistiska form. Rg.
Melsted, Henning von. Mina gossar. Berättelse. 2 uppl. A. B. 1917. 155 s. 3:50.
En stundom bagatellartad men i det hela älskvärd bok om ett par pojkar. Icke humor
men levande psykologiskt allvar med en varm känslas underström. Man förstår, att boken
kunnat tillägnas »lyckliga föräldrar». F. V.
— Mordbrännerskan. Roman. 2 uppl. A. B. 1918. 350 s. 6:75.
En psykologiserande skildring, dock med avgjorda följetongsdrag. F. V.
Möller, Artur. Avsked till ungdomen. Dikter. Db. 1918. 82 s. 3:25.
Denne förf:s lyriska alstring är ej stor men synnerligen förnäm. Han fullföljer på ett prisvärt
sätt den svenska diktens bästa traditioner. Hans nya, utsökt vackra och tankerika bok kommer
säkert att ge honom den rangplats bland våra poeter, som han länge förtjänat. Rg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
